Sommar i köket

Ibland snurrar allt för fort. Livet går i 190 och man känner sig otillräcklig överallt. Så har det varit för mig senaste året. För några veckor sedan gjorde jag ett val som bara om en vecka kommer att minska stressen betydligt. Jag köper mig tid. Hästarna flyttar till ett stall där service ingår. Bara beslutet fick tyngden på axlarna att lätta och himlen att ljusna. Det gav mig energi att pyssla igen. Snabbpyssel visserligen, men ändå. Kökshanddukarna SOMMAR 2015, 39 kr för två, från årets sommarkollektion på IKEA (här) har förnyat Gamlamormors köksstolar. De har blivit förhänge för det jag kallar "låga bänken" också. Namnet myntades av brorsdottern när hon var 4 år. Hon tyckte den var perfekt, för hon nådde upp. Förutom kökshanddukarna slog jag även till på en ny plastmatta till köket SOMMAR 2015, 99 kr här). Väldigt mycket gladare än den grå som låg där tidigare. Så nu har jag sommar i köket medan jag väntar på och längtar efter varmare dagar.

En försmak av våren

Jag hinner inte pyssla så mycket nu för tiden. Stallet och jobbet tar all tid jag har känns det som, men min mamma hade vårkänslor härom dagen och jag fick glädje av det jag med. Jag fick en av de superenkla och jättesöta vårgrupperna hon gjorde med mig hem. Allt som behövs är en tulpan på lök, en pärlhyacint på lök och en kvist blåbärsris. Eller byt ut mot det du gillar bäst. En têt-a-têt, en björkkvist, en liten kvist från ett äppelträd. Vill du att kvisten ska slå ut så ställ den i ett provrör med lite vatten. Ofta säljs vaniljstänger i provrör, så jag brukar spara dem och återanvända. Ta en fin glasburk. Borsta av jorden från lökarna, Fyll på med dekorationssten eller dekorationssand i botten. Placera löken/lökarna, täck med sand/sten så de står stabilt, stick ner kvisten och knyt ett fint band runt. Ställ på en plats där du kan njuta av den mycket och ofta.

Ännu ett personligt år till historien

Ännu ett år har passerat och jag blir bara mer och mer tant. Muttrar högljutt över "dagens ungdom" och dess förfall (annat var det minsann på min tid, då var det ordning och reda och ungdomen -läs jag- var alert och artig), tycker musiken på radion låter förfärligt (nja, jag gillar faktiskt Meghan Trainor och växlar radiokanal mellan P1 och NRJ), och går glatt och handlar iklädd täckjacka, mysbyxor och foppatofflor, utan tanke på hur andra uppfattar mig. 

Årsdagen firades på sedvanligt sätt, dvs så lite som möjligt, med fika tillsammans med närmaste familjen. Nybakade kanelbullar och tårta till kaffet, varken mer eller mindre. Lite tantigt grinigt sådär. Kanelbullereceptet hittar man på Berte Kvarns vetemjölspåsar. Jag väljer Berte Kvarns mjöl inte för receptet, även om det är bra, utan för att det är lokalproducerat. Tårtan är en variant på den vi kallar Hampustårta, efter vår söta sommarponny, som var så förtjust i björnbär. Egentligen ska den vara dubbel, men den blir så väldigt hög och svår att hantera då, så jag "glömde" översta tårtbottnen. Det rosa på tårtan är grädde blandat med björnbär (styckfrysta) och toppingen är riven vit choklad. Fördelen med att göra tårtan så här är att det går snabbare och den blir mer lätthanterlig vid serveringen. Nackdelen är att marängen mjuknar och det där knastriga, krispiga, übersöta är en av de saker som gör tårtan väldigt god.

Jag ber om ursäkt för bildkvaliteten. Tagen i halvdant ljus med mobilen. Åh, vad jag önskar mig en ordentlig kamera!