Gott Nytt 2012

Strax före jul var jag på Pensionat Styrsö Skäret för att motta och njuta av min julbordsvinst. Det var en härlig vistelse i underbar miljö. Ett mer komplett resereportage kommer senare. I avvaktan på det önskar jag alla Gott Slut och Gott Nytt!

För chokladnördar, lakritstroll och fruktfantaster

Julgodiset är i stort färdigproducerat för året. Gottebordet rymmer något för alla smaker, choklad, frukt- och spritsmak och lakrits. De där lakritskolorna är förresten vansinnigt goda. Beroendeframkallande. Borde narkotikaklassas. Ischokladen med kakao blev också bra, även om det är en bit kvar innan den smakar som den morfar brukar göra. Men det är på rätt håll. De blev iallafall ögongodis, spritsade i gröna ischokladformar med en vit stjärna på toppen. Lillebrors favoriter är fikonpralinerna med marsipan och cognac, doppade i vit choklad. På bilden skymtar även lakritstryffeln, eller kanske den borde kallas salmiaktryffel eftersom det är Lakrisal som ger den goda smaken.

Ischoklad med kakao (ca 50 st)
250 g kokosfett

2 ägg
3 dl florsocker
1,5 dl kakao
1 nypa salt

Smält kokosfettet över vattenbad. Vispa under tiden ägg och florsocker vitt och pösigt. Rör i kakao och salt. Häll sakta i det smälta kokosfettet under vispning. Lägg massan i en spritspåse och spritsa ut i ischokladformar. Ställ svalt att stelna.

Vad du får om du julfikar hos mig

Som den gotteråtta jag är prioriterar jag julgodis i december, men en och annan kaka knåpar jag allt till också. Om du kommer på julfika hos mig är sannolikheten stor att du bjuds på Hallandskakor, Pumpamuffins och chokladbiskvier.

Pumpamuffinsen är egentligen det som i USA kallas "Pumpkin Bread" och är en mjuk kaka. Jag har gjort om den till muffins. Den passar väldigt bra till jul då den smakar likt mjuk pepparkaka men är mycket saftigare. Receptet hittar ni i Karlboms pumpaland, här. Har man inte, som jag, tillgång till en lika vacker som god pumpa vid namn Blue Hubbard, så kan man fuska med t.ex. äppelmos. Det räcker med 25 minuter i ugnen för muffinsen. En hel kaka tar ytterligare en halvtimma. Förresten, det går alldeles utmärkt att pimpa muffinsen med frosting. Jag tänker lingonsmak, så här i jultider.

Chokladbiskvier är en gammal favorit som jag trots det aldrig tidigare bakat själv. Jag letade på nätet efter ett recept som verkade bra och hamnade till slut hos en av mina favoritbakbloggare, Erika och hennes Bakglädje. Här är chokladbiskvireceptet tillsammans med goda råd om hur man garanterat lyckas. Mitt enda tillägg är att nästa gång dubblar jag smörkrämsmängden. Jag vill att mina biskvier ska ha mycket gott klet.

Den där bra men underliga doppskeden

Den som jag förtvivlat försökte beskriva med ord i föregående inlägg. Här är den på bild.

Julgodishjälpredan nr 1

Små specialmaskiner är egentligen inte min grej men den här älskar jag. En chokladsmältare. Ovärderlig i julgodistider. Jag fick den av min ena bror i julklapp för några år sedan och den används flitigt, inte bara till jul utan närhelst choklad av någon anledning behöver smältas. Med den följde även diverse praktiska små saker som formar att gjuta choklad i och "doppare". Favoriten är en liten sked som är som en spiral. Man lägger kulan som ska chokladdoppas i skeden och överflödig choklad rinner lätt av. Dessutom skapar den ett vackert mönster på toppen av kulan. Som en ros. Liknande maskiner finns att köpa i välsorterade vitvaru-/hushållsmaskinbutiker för några hundralappar.

Vår nya familjemedlem

Smillas och min lilla familj utökades med en ny medlem förra veckan. Han heter Rufus och kommer från Rumänien. Rufus är en äkta rumänsk byracka på ca 15 månader. Alltså en underbart söt och gullig hund av obestämd ras som fick en tuff start på livet. Men nu är allt bra tycker han. Egen matte, egen kattkompis, egna sovplatser, egna tuggben och egna leksaker. I ett varmt och mysigt alldeles eget hem.

Första mötet med nya matte. Hon hade med sig skinka och

skinka är väldigt gott. Kan muta den försiktigaste av hundar.

I egna bädden andra dagen hemma. Fortfarande för

blyg för att flytta på sig.

Nya hemmet utforskas långsamt. I vardagsrummet fanns en

lurvig matta som är helmysig att sova på.

Nakna golv är läskiga så det tog några dagar innan Rufus

vågade sig till matplatsen. Men den är bra den med.

Man har uppsikt över gatan.

Bäst att hålla utkik så man vet vad som händer.

Vit choklad och reklam

Vit choklad är väl sött att äta som det är men fantastisk som smaksättare i mousse, tryffel och annat gott. Vit blockchoklad tycker jag är av för dålig kvalitet och den som finns att köpa i de flesta affärer är både dyr och smaksatt men vanillin, vilket jag tycker ger en otäck eftersmak. Men jag har hittat en som är perfekt. Lidls egen (nu tror alla att jag är stort Lidl-fan och det är jag inte, men de har en del bra saker). Kostar 13 kr för 200 g. Rekommenderas!

Karolinas marsipanlimpa

Den där fantastiska mandelmassan från Lidl blev bl.a. till marsipanlimpa. Mandelmassans förträfflighet berodde nog delvis på att den innehåller 60% mandel (och heter Ren rå marcipan) men även alldeles lagom mycket bittermandelsmak. Jag funderade en stund på vad som skulle få samsas i marsipanlimpan och bestämde mig till slut för nougat, hasselnötter och Xanté, päroncognac. Lysande kombo visade det sig.

Karolinas marispanlimpa med Xanté (1 stor alt. 2 små limpor)

200 g mandelmassa/marsipan

1,5 msk Xanté/päroncognac

50 g hasselnötter

75 g nougat

50 g mörk choklad

florsocker

Rosta hasselnötterna i en stekpanna. Gnid av skalet och hacka grovt. Blanda hasselnötter och päroncognac med mandelmassan. Spara lite hassennötshack till dekoration. "Mjöla" massan med lite florsocker så den inte fastnar. Platta ut, ca 20x10 cm. Lägg nougaten i mitten, kläd med massa och rulla så det blir en fast rulle (blir lätt lite luftfickor kring nougaten). Forma till en limpa. Smält chokladen över vattenbad och pensla på limpan. Dekorera med hasselnötter. Ett tips är att ställa limpan kallt/svalt en stund innan så stelnar chokladen snabbare.

Julkortsdetaljer

De sålde gör-det-själv-julkortskit på Lidl. 20 kr för 4 kort med kuvert och en hel mängd lull-lull att pyssla med. De hade dessutom rea på den godaste mandelmassa jag smakat. Den har blivit till marsipanbröd nu, men det berättar jag mer om i ett senare inlägg.

Julklappstips för dem med tassar

Nej, råttor har aldrig varit och kommer aldrig att bli mina favoriter men just dessa uppskattas stort av några andra. Familjens hundar. Mammas Bella, brorsans Stina och nu min Rufus, alla tre tycker de att IKEAs mjukisråttor är toppen. Bella bär runt sina, försiktigt, försiktigt. Stina sliter av dem tassar, svans och avslutar med att sprätta upp dem, snabbt och effektivt. Rufus verkar vara någonstans mittemellan. I vilket fall rekommenderar jag dem (och IKEAs andra mjukissaker) till alla hundägare. Garnögon, garnnos, inga hårda, lösa delar och ett pris som gör att man har råd att köpa nya ofta. Finns dessutom i musvariant för alla lekglada kissekatter. Julklappstips för fyrbenta alltså.

Rocky Road Fudge 2011 Ed.

Förra året gjorde jag en amerikansk "all in-julgodis" som fanns med i julnumret av Lantliv Mat&Vin. God men med förbättringspotential. Dels tyckte jag chokladsmaken blev något för kraftig och dels flöt (Dumle)kolan ut när man skurit upp bitarna. Ett väldigt kladd alltså. I år bytte jag mängderna för ljus och mörk choklad och valde en hårdare men lika god kola. Rollo. Dessutom är jag personligen mer förtjust i cashewnötter än jordnötter så det byttes också ut av bara farten. Jag är riktigt nöjd med resultatet. Men då min hjärna är som den är så börjar det genast snurra -vad händer om man byter ut marshmallowsen mot russin?

Rocky Road Fudge -the Karolina 2011 ed.

250 g mjölkchoklad

200 g mörk choklad

1 burk kondenserad mjölk

50 g smör

100 g minimarshmallows

3 dl cashewnötter

15 Rollokolor

Smält choklad, kondenserad mjölk och smör över vattenbad. Rör tills det blir en jämn, seg smet. Dela Rollokolorna i 4 delar, häll i kolor, marshmallows och nötter i smeten. Rör om och häll upp på bakplåtspapper i form, ca 30x30 cm. Ställ kallt för att stelna. Skär upp i bitar. Njut.

Paketkalender för stora tjejer

Vår lilla tjej börjar bli stora damen. Den där broderade kalendern med nalletomtarna känns barnslig och lite för snäll, även om den är vansinnigt söt. I år får hon en korg istället. Faktiskt samma korg som hon och hennes teaterkompisar serverades skumtomtar och pepparkakor i för några veckor sedan. Korgen är fylld med röda paket av varierande storlek och (ännu så länge) hemligt innehåll. På varje paket är en liten klädnypa med ett hjärta och en siffra från 1 till 24 fäst. Klädnyporna hittade jag också i Halmstad men inte på Lagerhaus utan i en, för mig, ny bekantskap. TIGER. Trevligt ställe för pysselomaner.

Hallandskakor

Varje år säger min mamma: -I år ska vi dra ner på antalet julkakor. Vilken kaka vill du att vi ska baka? Långkaka! blir standardsvaret. Långkakans officiella namn är Hallandskaka och det är en godare, lite knäckig och seg variant av kolabröd. Kakan har bakats i generationer i vår familj och fanns på kakfaten hos min morfars mormor.

Hallandskakor ca 30 st

1 hg smör

1 hg strösocker

1 tsk bikarbonat

1 msk mörk sirap

1,5 hg vetemjöl

Låt smöret bli rumstempererat. Rör ihop smöret med socker och bikarbonat. Tillsätt sirap och vetemjöl och blanda till en deg. Låt degen vila i ett smörpapper i kylskåpet i någon timma. Sätt ugnen på 175 grader (ngt lägre temperatur om man har varmluftsugn). Dela degen i tre delar och rulla ut till tumtjocka längder, långa som kortsidan på bakplåten. Lägg på en bakplåtspappersklädd plåt, tryck till och grädda mitt i ugnen i ca 12-14 minuter, tills längderna flutit ut och blivit gyllenbruna. Ta ut ur ugnen, låt vila i några minuter och skär på snedden till kakor, ca 1,5-2 cm breda.

Shoppingtur till Halmstad

Jag hade lovat att koka lakritskola för apotekets räkning och stektermometern som går upp till 300 grader C var sönder. Katastrof! Det GÅR inte att koka kola eller knäck utan en stektermometer. Jag blev helt enkelt tvungen att rasta Wille Vessla (min söta lilla Rover Streetwise) och åka till Halmstad. I Halmstad finns närmaste Clas Ohlson-butik och i Clas Ohlson-butiker kan man köpa den här stektermometern som alltså klarar att mäta temperaturer upp till 300 grader. De flesta andra går bara till 120 grader. Knäck kräver 125... De har dessutom rea på den för tillfället. 99 kr jämfört med de normala 129. Julklappstips?

När jag ändå var i Halmstad var jag bara tvungen att besöka ytterligare en favoritaffär. Lagerhaus. Roligt men dyrt. Det är helt enkelt omöjligt för mig att komma tomhänt därifrån. Förutom diverse omslagspapper och snören fick jag med mig bakformar hem. Engångs, prydda med pepparkaksfigurer och avsedda för bröd eller mjuka kakor. Lysande om man tänker sig ge bort i present i adventstid. En cellofan- eller plastpåse, några fina snören och band och det är klart. Dessa kom också med hem. Kanske för juliga muffins (det blir ca 12 stora muffins och det räcker med 25 min i ugnen, har man inget pumpamos kan man byta ut mot äppeldito) med lite frosting på toppen?

Årets adventsljusstake

Genom nyhetsbreven från den amerikanska siten Better Homes & Gardens har jag förstått att hemmets viktigaste dekoration är den som finns på spiselkransen. "The mantelpiece decoration." De skickar nyhetsbrev med mängder av idéer just bara för spiselkransen. Jag brukar använda min till årets adventsljusstake. Det har blivit tradition att skapa en ny variant varje år. 2011 års version står på 3 överblivna, avlånga kakelplattor som låg och skräpade i förrådet. Ljusen har prytts med siffror -så jag av misstag inte råkar tända fel ljus... Som om det skulle hända!!!- och en liten krans av fusklingonris. Ovanför tronar kransen med ljus. Tyvärr går det fortfarande inte att elda i kaminen och i just det här fallet är det bra. Det hade nog blivit för varmt både för ljus och krans annars.

Varför det inte går att elda i kaminen? För att murstocken inte klarade provtryckningen efter att den blivit renoverad. Läckte som ett såll. Jag har kontaktat företaget som gjorde glidgjutningen upprepade gånger men att fixa det som inte blivit ordentligt gjort från början verkar vara lågprioriterat för dem. Synd.

Hästpannkaka någon?

Formen finns att köpa på IKEA, sadeln består av päronmos, pannkakssmeten är gjord på klassiskt sätt och tillagad i ugn i ca 25 minuter.

Finns på apoteket

Ivanliga fall beger sig folk till apoteket för att hämta ut sina receptbelagda mediciner, köpa receptfria dito menade att lindra huvudvärk, magont eller hosta, eller kanske bara för att inhandla en bra, prisvärd hudlotion. Men sådär en månad före jul dukar apoteken upp med ett helt annat sortiment, klassiskt och traditionellt apoteksvaror, men icke desto mindre udda, iallafall 2011. Ätbart och gott. Julsenap, pepparmyntsolja, glöggextrakt och lakritsstänger.

På söndag är det julskyltning, hela stan har öppet och mitt apotek bjuder till lite extra i år. Vi ska inte bara erbjuda lakritsstänger och receptet på lakritskola -vi ska bjuda på provsmak. Igår kokade jag kola. Idag fick mina kollegor provsmaka. Som tur var tog jag bara med lite, annars hade jag fått koka ny ikväll...

Apotekets lakritskola

2 lakritsstänger (finns på apoteket)

5 dl vispgrädde

500 g strösocker

30 g smör

5 msk ljus sirap

2 msk flytande glykos (finns på apoteket)

1 nypa salt

Krossa lakritsstängerna i en mortel. Blanda alla ingredienserna i en vid, tjockbottnad gryta. Koka tills massan når 118 grader C eller klarar kulprovet. Häll i en form, ca 20x30 cm, klädd med bakplåtspapper. Låt stå svalt i ca 1 dygn. Låt kakan sedan stå i rumstemperatur några timmar innan du skär kolan i bitar (storlek efter smak). Den blir lättare att skära rumstempererad. Förpacka bitarna i smörpapper, de är lätt kladdiga men ljuvligt goda. Massan kan med fördel även hällas i knäckformar.

Vad julshoware behöver

Igår var jag på en alldeles underbar julshow. Julig, mysig, varm, vacker och rolig. Det var min vän och extrabror som stod för arrangemanget. Brorsdotterns teatergrupp (egentligen extrabrors...) var med med slutet ur Pippis jul -ni vet där Pippi sitter och känner sig ensam och så kommer alla stadens barn med en trumpet till henne. Eftersom vi känner så många av de medverkande blir det svårt att välja vilka som ska få en blomma i samband med föreställningen. Enklare då att ge dem något de har glädje av allihop. De samlades för ett sista rep redan i fredags eftermiddag, före första föreställningen. Då stod en stor korg full med skumtomtar och pepparkakor -och en ask halstabletter- backstage utanför logerna. Vad jag hörde uppskattades det och tog slut i ett nafs.

Snart är det jul -eller midsommar?

Samtidigt som jag planerar för det där julbordet (Mmmmm...) så fortsätter trädgården blomma. Varje morgon när jag tar cykeln för att ge mig iväg till jobbet hälsas jag av de båda prästkragarna som bestämt sig för att trotsa naturen och blomma om. De har genomlidit några hårda frostnätter och dagarna är inte mycket ljusare eller varmare, men de är tuffa små krabater. Ger sig inte i första taget. Jag tycker nästan synd om dem. Så dumt att välja att vara prästkrage nu och inte när de ska blomma, strax före midsommar.

Jag vann!!!

Jag vann tävlingen om ett julbord med övernattning på Pensionat Styrsö Skäret! Glad och överraskad. Jättekul att den/de som utsåg vinnaren tyckte om mitt julbordstips, hemmagjord färskost och mörkt filmjölksbröd med frukt och nötter. Båda är förresten även uppskattade gåvor. Nu ska jag bjuda med mig någon matglad, trevlig individ och åka till Styrsö för att njuta deras julbord.

Dyrbara knölar

Minns ni i våras? När jag åkte hem till mormor och morfar för att gräva upp jordärtskockor? De har vuxit till sig över sommaren och för några veckor sedan skördade jag ena lådan och kokade soppa. En lyxig, gräddigt god soppa. Nästan lite för bra för att ätas som lunch, mer festmat. Kanske förrätt vid en fin middag? Den är så mäktig så en deciliter per person räcker isåfall. Receptet hittade jag bland ICAs recept här. Den andra lådan är fortfarande full av knölar och det mest fantastiska är att så länge tjälen håller sig borta kan jag skörda hela vintern.

Ur led är tiden ...verkligen ur led

Mamma skördade jordgubbar igår och kompisarna i Malmö plockade mogna smultron idag. Men vissa tecken tyder ändå på att det är höst.

Ur led är tiden ...och isarna smälter

Vilken tur! Lördagen då jag skulle ha jobbat råkade vara helgdag och jag blev ledig. Det fantastiska, soliga, vindstilla vädret gjorde valet av sysselsättning självklart -trädgårdsarbete. Gräsmattan är räfsad fri från löv, singelgångar och gårdsplan krattade och jag kan nästan, nästan anse trädgården vintrad. Bara de stenlagda ytorna vid växthuset kvar. När jag ändå var ute passade jag på att plocka lite blommor och ställa på köksbordet...

Jag ska lita på mig själv i fortsättningen

Magnus Johansson, Nobelfestkonditorn, har nyss givit ut en ny bok vid namn Lyckas med choklad. Några recept ur boken fanns med i en bilaga till Aftonbladet förra veckan, bl.a. en Päronchokladpaj som såg riktigt god ut. Jag bestämde mig för att baka den av årets sista päron. Den var ganska krånglig. Päronen skulle kryddkokas, en chokladkräm skulle även den kokas till, svalna och blandas med mandelmassa. Jag följde receptet till punkt och pricka, läste och läste. Men tänkte samtidigt att något saknades. Varför ingen pajdeg? Det såg ut att finnas en på bilden. Men kanske den där krämen var pajskalet? In i ugnen och kanske, kanske? Krämen såg ut att ha stelnat, iallafall vid kanterna. Men nej, vid serveringen var det mest gegga i formen. God gegga men dock gegga. Den hade vunnit på att vara placerad i ett pajskal. Nästa gång jag blir lika tveksam när jag läser ett recept ska jag följa min magkänsla alt. inte testa det alls. Undrar om pajskalet saknas i boken med?

Pumpalyktor

Jag har utlovat en titt på årets pumpalyktor. Det blev väldigt många katter... Då kaféet var öppet välkomnade även ett kaffedrickande spöke gästerna. Det gick ovanligt smidigt att skära ut pumporna i år, kanske för att jag har så bra verktyg. En syl för att pricka ut mönstret, potatismjöl för att fylla i hålen efter sylen så det är lätt att se var man ska skära och en tandad, spetsig kniv.

Blodiga ögon

Blodiga ögon, visst låter det gott? Just dessa smakar apelsin och ska bli en Halloweenöverraskning till teatergänget som just nu repar in Ronja Rövardotter. Ebba och jag ska förse dem med lunch om en timma och visst måste det bjudas på något läskigt gott till kaffet, en dag som idag? Ronja Rövardotter kommer förresten att gå som jullovsteater på Rival i Stockholm i år. Rekommenderas om ni befinner er i närheten av Stockholm!

Blodiga ögonen då? De är alldeles vanliga cake balls, doppade i vit choklad och dekorerade med en svart Non Stop och rödfärgad choklad. Den här gången gjorde jag det väldigt enkelt för mig när jag gjorde cake balls. Köpte en tårtbotten, billigaste varianten och smulade sönder den i matberedaren.Till vårt Halloweenkafé blandade jag i en burk Hallonkesella. Det blev god smak men något för blöta bollar. I dagens variant är det istället apelsinfrosting. Perfekt konsistens och riktigt goda. Röd choklad får man med hjälp av färgpulver som finns att köpa från diverse bakbutiker på nätet.

Tjuvtitt på kaféet

Ska man bara spöka till det lite så tycker jag dessa söta marängspöken är det självklara valet. Jag har alltid dragit mig för att göra maräng men under sommaren har jag förvandlats till värsta marängdrottningen. Knepet var enkelt. Gör marängen i en hushållsassistent. Använd en metallskål (maräng blir förstörd av de fetter som kan vara svåra att diska bort i en plastskål). Börja vispa äggvitorna tillsammans med lite socker, tillsätt socker efterhand. Då får man ofelbart en blank, seg och perfekt marängsmet. Spökena spritsas ut på en plåt, gräddas i ugnen på 100 grader i ca 1 timma och får sedan stå och gotta sig ytterligare en timma i eftervärmen. När de svalnat smälter man lite choklad och duttar dit ögonen.

Maräng (ca 25 spöken)

3 äggvitor

2 dl strösocker

1 droppe ättika 24%

Jul på IKEA

Vad har Snöboll, Snödriva, Yrsnö, Stråla och Idgran gemensamt? Det är namnen på IKEAs julkollektioner 2011. Mycket ögongodis för en juloman där. Ängeln ovan är en batteridriven ljusdekoration med inbyggd LED-lampa, 20 cm hög. Vill ha! De har dessutom tagit fram en minihusvänlig plastgran som ser fin ut på bild, Fejka, och för första gången funderar jag på att frångå mina principer -riktig jul kräver riktig gran.

Jag tävlar

Jag tävlar hos Ett liv vid havet om ett julbord för två med övernattning på Pensionat Styrsö Skäret, värde 2390:-! Var med och tävla här du också!

Pensionat Styrsö Skäret är det lilla stället med den stora omtanken! Det ligger vackert beläget på Styrsö i Göteborgs södra skärgård med havet som närmaste granne. Hit kan man åka och njuta av natur och skärgård oavsett årstid! Pensionatet anordnar även konferenser och fester, både för stora och små sällskap.

Pumpastilleben

Afrikas blå lilja har huserat i den gamla gjutjärnsurnan hela sommaren. Då den inte vill bli kall om nosen har den fått flytta in i växthuset. Istället har ett pumpastilleben i mjuka färger tagit plats utanför entén. Inspriation från den där amerikanska webbsidan. Vita och beige pumpor är väldigt inne och ska gärna staplas på höjden.

Här luktar det inte hallon precis...

Ordentlig nattfrost betyder att grönkålen kan skördas. Det som var kvar av den vill säga. Jag har haft ordentlig konkurrens av både sniglar och fjärilslarver. Vansinnigt glupska för att vara så små... Men resterna skördade jag idag. Egentligen borde jag bara sköljt bladen och lagt dem i frysen i väntan på skinkspad att koka dem i, men min frys är inte stor nog så grönsaksbuljong fick duga. Hela kvällen har jag sköljt, repat, kokat, kramat ur och hackat grönkål. Nu har huset en doft av ...eeh... hästbajs??? och det ligger tre påsar med totalt 2 kg kål och svalnar i köket. Så trots mina ovänner larverna och sniglarna blev där gott och väl tillräckligt för familjens julmiddag. Fast nästa år tänker jag odla under finmaskigt nät. Inte en fjäril ska komma åt att lägga ägg i min kål. Jag har så svårt att tvinga mig själv att döda larverna. De är trots allt liv, om än ovälkomet sådant.

Sommarens sista ros

Odlingssäsongen är definitivt slut för det här året. Inatt var första frosten på besök. Inte mycket, dahliorna är fortfarande glada och starka och physaliens bladverk är friskt, men den avslutande refrängen är på väg att tona bort. Och mitt i allt detta har förra årets impulsinköp på Zetas bestämt sig för att bjuda på en sista ros.

Karlbomska pumpor

Igår styrde Ebba och jag Wille vessla (min lilla bil) norrut mot Karlboms för att inhandla årets Halloweenpumpor. Alltid lika trevligt, även om vädret var ganska blött. Det blev en fin och rund till farmor/mamma, en stor pampig till bror/pappa, en till Ebbas mamma och en till gamlamormor och gamlamorfar. Två till mig. Men roligast var att botanisera bland alla Ainas prydnadspumpor. Så fina färger och roliga former. Ebba valde ut en som ser ut precis som en avblekt gul paprika och en gulgrön vårtig sak. "Ser ut som en häxnäsa." Jag fastnade för några vita som ser ut som jättevitlök och några som ska pysslas till, speciellt inför vårt Halloweenkafé. Pumporna har placerats i mitt växthus för att fortsätta gulna några veckor till. Aina skickade med några matpumpor också, Rondini. Ska vara väldigt goda att baka i ugn, 200 grader i ca 30 minuter och avnjuta med smör och lite salt. Ser fram emot att testa.

Ingen överraskning direkt...

Ledig dag sammanfaller med kanelbullens dag så jag bakar och bjuder hem hela familjen på eftermiddagsfika. Bullformarna inhandlades på Ebbas initiativ vid senaste besöket på GeKås i Ullared. De var modell XL och därför blev även bullarna generöst tilltagna. Och goda.

Ibland är det bäst att göra ingenting

Varje vår och sommar kämpar jag med mina pelargoner. Skämmer bort dem med god jord och lördagsgodis (gödsel) varje vecka. Vattnar och plockar visset. Flyttar på dem om de ser ut att vantrivas där de står. Kort sagt gör allt som står i min makt för att de ska växa sig stora, frodiga och starka. Oftast lyckas jag sådär halvt. Det blir vad vi dressyrdomare ger 6:or och 7:or. Godkänt eller ganska bra. Rätt mediokert alltså. Men i år upptäckte jag att allt mitt arbete kanske varit i onödan. För genom att göra nästan ingenting har jag fått de största och finaste rosenknoppspelargoner jag någonsin haft.

I ett av hörnen på min singelbelagda uteplats har jag grävt ner två gamla tegel(avlopps?)rör. Varje år planterar jag någon blomma i dem men hittills har myrorna begränsat tillväxten för de flesta. I våras stod de länge tomma och när jag kom hem med två spetiga rosenknoppspelargoner från Granngårdens utförsäljning så trycktes de ner i varsitt rör. Lite gojord fick de men det var i stort sett allt. Någon gång när det var väldigt torrt gav jag dem en extra skvätt vatten men inget lördagsgodis. Nej, nej. Fast de verkade inte bry sig för de växte och växte och växte och växte. Spetorna som jag tänkt låta frysa ihjäl i vinter blev till buskar och sådana praktexemplar måste man ta hand om.

Idag grävdes de med viss möda upp (vilka gummirötter!) och planterades i en vanlig men ganska stor kruka och flyttade in i köket. Jag hoppas, hoppas innerligt att de visar sig ha lika starka gener som jag tror och överlever detta tilltag. Så måste jag självklart analysera den enastående tillväxten. Var det pga perfekta sol/skuggaförhållanden? Eller för att alla stenar runtomkring skapar en varmare odlingszon? Eller kan det vara så att pelargoner trivs i smala och djupa krukor? Krukteorin ska testas nästa år.

Fulla burkar

Har jag nämnt årets rekordskörd av päron? Några gånger va? Trodde väl det. I vilket fall är gråpäronträdet tomt på frukt nu och det andra (som jag inte riktigt vet vilken sort det är) har tagit vid. Det är mina absoluta favoritpäron. Stora, fasta, saftiga, söta. Väldigt bra till marmeladen som blivit en klassiker hos mig. Den med päron, ingefära och valnötter. I tisdags hade mamma och jag massproduktion. 40 likadana små burkar med gröna lock blev det.

Burkarna har vi köpt från Flaskor&Burkar, en väldigt bra nätbutik. Om man köper direkt från glasbruken måste man ofta köpa pallvis och det kan bli fler burkar än en ensam person behöver under en livstid. Flaskor&Burkar agerar mellanhand och köper de där stora kvantiteterna och säljer i mindre till privatpersoner och små företag. Lite dyrare per burk men ändå bra mycket billigare än i vanliga handeln. Servicen är dessutom kanon. Lysande säger jag.

Planen är att de päronmarmeladfyllda burkarna ska få sällskap av jordgubbsmarmeladfyllda dito och närmare jul säljas på en plats nära mig. Falkenberg alltså. Julklapps- eller gåbortpresenttips till den som har allt och gillar lyxmarmelad.

Små överraskningar

Rosenskärorna hade vissnat, så jag drog upp dem ur krukan och slängde på komposten. Krukan blev ståendes. Gissa om jag blev förvånad när jag råkade slänga en blick på den häromdagen. För de vissna rosenskärorna har frösått sig och inte bara det. Några fröer har drabbats av total årstidsförvirring och grott. Jag har tyvärr dåliga nyheter för dem. Vill ni ha sommar får ni flytta till södra halvklotet och jag betalar inte biljetten. Allt som erbjuds är ett frostfritt boende i mitt växthus och jag misstänker att det är både för mörkt och kyligt.

Grönkål fast det inte är jul

De hade legat i frysen länge, korvarna med grönkål från Harplinge. Så länge så jag kände att det var dags att göra något av dem, trots att det inte är jul. Dessutom växer ju årets julgrönkål fortfarande i mitt trädgårdsland. (För läsare som inte har anknytning till Halland så kan jag berätta att stekt grönkål är det viktigaste tillbehöret till julskinkan här. Kallas även långkål.) Men om man inte ska steka kålen och smaksätta med grädde, sirap och vitpeppar, vad gör man då? Soppa kanske? Med den goda chorizon som finns på Willys? Ja, det gör man. Och det blir bra.

Grönkålssoppa med chorizo (5-6 port.)

ca 500 g kokt, hackad, fryst grönkål

ca 300 g chorizo

1 stor rödlök

1,5 dl grädde

2 dl mjölk

ca 6 dl vatten

salt, vitpeppar, svartpeppar, smör

Hacka löken fint. Hacka grönkålen lite extra. Skär chorizon i skivor. Hetta upp smör i en stekgryta och stek grönkål, lök och chorizo tills löken börjar mjukna och chorizon fått lite färg. Tillsätt grädde, mjölk och vatten. Mängden vatten är ungefärligt, tillsätt så mycket som du tycker är lagom. Låt soppan sjuda i ca 15 minuter. Smaka av med salt, vitpeppar och svartpeppar. Servera med ett pocherat ägg.

Mot en vacker vår

Min snälla pappa levererade ju tulpanlökar med medföljande vissnande tulpaner sent i våras (vilket jag berättar om här). Hela sommaren har de legat på tork i mitt brygghus. I helgen plockade jag av allt visset och förberedde för att få lökarna i jorden. En hel lövkorg full med tulpanlökar blev det. Jag tänkte sätta alla i rabatterna framför huset men trots ett slösande av rang finns det fortfarande en hel del kvar. I-landsproblem. Som är lätt att lösa. Jag har fler rabatter. Nu håller jag tummarna för ett hav av vita och lila tulpaner i maj 2012.

Läskiga läckerbitar

Det är visserligen mer än en månad kvar men jag bjuder ändå på mer Halloween. Ebba (brorsdottern) och jag var nämligen på GeKås idag (även känt som "Ullared" vilket egentligen är namnet på byn, inte varuhuset) och hittade till Halloweenhyllan. Några pumpainspirerade ljusstakar och ljus följde med hem och planer för ett Halloweenkafé började smidas. Tema skräck! Bilderna kommer från Better Homes & Gardens där det även finns mer detaljerade beskrivningar över hur man går tillväga.

Favorit i repris-det ska vara katt i år

Jag har tipsat om den förut men gör det igen, den amerikanska tidningen Better Homes & Gardens outtömliga hemsida. Recepten är lite svåra att följa eftersom de är skrivna för amerikanska ingredienser och med underliga, amerikanska mått, men tips och inspiration finns i överflöd. Jag har i flera år prenumererat på ett nyhetsbrev de kallar "100 Days of Holidays" som precis har börjat dimpa ner i mailboxen igen. (Klicka på fliken "newsletter" i listen längst upp till höger om du också vill prenumerera) Idag var det katt-tema inför Hallowen. Katter gillar ju jag så det är möjligt att en kopia av missen ovan pryder min trappa om en dryg månad. Pumpan kommer självklart inhandlas hos Karlboms. Precis som vanligt.

Uppsalafrukost

Under två av mina studentår i Uppsala delade jag lägenhet med bästisen Titti. Vi bodde inte bara ihop, vi var kursare och stallkompisar med. Våra hästar var dessutom också bästisar. Eller ja, min valack var nog snarare störtkär i Tittis sto. Kärlek vid första ögonkastet. Förutom att dela intressena för farmaci och hästar har vi båda ett helt gäng söta tänder. Titti delade med sig av sina favoritrecept hemifrån Hov i Östergötland. Ett är den knäckiga pajen ovan. Vi måste ha bjudit på den någon festkväll hemma i lägenheten och det blev en del över. Morgonen efter kommer Titti utstudsandes i köket och säger stort leende: -Paj till frukost! Först blev jag paff för paj är nono till frukost. Men jösses vad gott!

Jag tror inte jag ätit pajen sedan vi flyttade från Uppsala och det är lääääängesedan men jag minns den väl. I somras när Titti med familj var här och hälsade på bad jag henne skicka receptet. Det visade sig att det var ett tag sedan hon bakade den hon med. Det som gör pajen lite annorlunda är att den innehåller äppelmos istället för färska äpplen. Äppelmos går att byta mot pärondito...

Tittis knäckiga äppel(päron)paj

botten

125 g smör

1 dl strösocker

3 dl vetemjöl

0,5 tsk bakpulver

fyllning

3-4 dl äppel/päronmos

knäcktopping

100 g hasselnötter

75 g smör

0,75 dl strösocker

1,5 msk vetemjöl

2 msk vispgrädde

Smält smöret till botten och blanda med övriga ingredienser. Tryck ut i en pajform, ca 28 cm i diameter. Grädda mitt i ugnen i 200 grader i 8-10 minuter. Låt botten svalna. Bred moset över botten. Hacka hasselnötterna grovt, blanda med övriga ingredienser i en gryta och smält ihop. Bred över moset och grädda mitt i ugnen, 200 grader, i ca 15 minuter tills ytan är gyllene och knäckig. Servera pajen avsvalnad med vispad grädde.

Alldeles vanligt ...päronmos

Med årets minimala äppelskörd blir det inget äppelmos. Päronskörden är desto mer tilltagen. Rekord faktiskt. Självklart får detta faktum mina tankar att gå igång. Varför gör man bara äppelmos och inte päronmos? Går det inte att göra mos av päron. Så jag googlade. Svaret är att det går alldeles utmärkt att koka päronmos. Ofta lade hade man förr några päron i äppelmoskoket för att förhöja smaken. Göra äppelmoset lyxigare. Främsta anledningen till avsaknaden av päronmos på butikshyllorna är tydligen hållbarheten. Päron har en väldigt mycket kortare hållbarhet än äpplen.

Jag bryr mig inte om det där med hållbarheten. Dels har jag tillgång till frys ;), dels är päronmoset så gott så det blir ändå inte långvarigt. Jag har kokat två omgångar gråpäronmos nu. Ett fasligt skalande är det men det är det värt. Enda nackdelen jag kan se är att päron vätskar sig mer än äpplen så man måste hälla av en del innan man mosar.

Päronmos, ca 5-7 dl
ca 1 kg päron
4 kanelstänger
1 dl vatten
1-2 tsk citronsyra
2-3 dl strösocker
1 tsk Atamon

Skala och kärna ur päronen. Häll i en kastrull (använd gärna en pastagryta eftersom det gör det lättare att hälla av överflödig vätska) med vatten på botten. Koka i ca 20 minuter tillsammans med kanelstängerna. Häll av överflödig vätska. Mosa päronen med en mixerstav. Tillsätt citronsyra och socker efter smak. Konservera med Atamon. Häll upp i Atamonsköljda burkar.

Puh! Alla äpplen plockade

Jag var duktig idag efter jobbet. Jag skördade alla mina Brunnsäpplen. Alla båda. De´ bidde bara en tummetott i år, totalt 5 äpplen. Två ramlade ner utan att jag märkte det och ruttnade på marken. Ett hamnade i riven form i en bröddeg. Dessa två har hängt i ett bra tag men fick ge sig för den gångna nattens blåst och låg idag snällt bredvid varandra i den mjuka mossmattan (grön matta av mestadels mossa med marginella gräsinslag, till skillnad från det som kallas gräsmatta och främst består av just gräs) nedanför trädet. Skörden är visserligen extremt liten men å andra sidan har det vackraste Brunnsäpple jag sett producerats just i år. Det till höger.

20110908 Det vänstra äpplet skivades ikväll i en ugnspannkaka. Sista och vackraste äpplet ska... ska... ska jag nog äta upp som det är.

Ny favorit

Detta är min nyaste favorit. Han heter Rufus och kommer från en stad i Rumänien som heter Botosani. Där sprang han omkring på en fält, ensam och övergiven, bara några månader gammal. Någon måste ha mött hans snälla och bedjande blick och bestämt sig för att han är värd ett bättre liv. Via en organisation som heter ADOR och hjälper hemlösa hundar hamnade han hos Dinas Ark. Jag såg ett kort och fastnade totalt. I oktober flyttar han hem till Smilla och mig.

Det är väldigt vanligt att hundar springer omkring ensamma och övergivna på fält och andra platser i Rumänien. Det är ett stort problem som den rumänska staten försöker lösa genom att bunta ihop dem i undermåliga hundhägn och avliva dem på de mest brutala sätt. Det är en lösning för stunden men absolut inte på lång sikt. Istället gör det att alla de som låter sina okastrerade hundar springa omkring fritt och därmed även para sig glatt och oöverlagt, får en snabb och smidig utväg. Släng ut de oönskade avkommorna (och kanske mamman med), staten tar hand om problemet. Förfarandet ger dessutom den rumänska staten inkomster, dels genom att det sysselsätter ett stort antal individer, dels genom de EU-bidrag som hamnar där. Själv tycker jag varenda EU-krona skulle användas för att kastrera alla lösa hundar och höja hundens status i det rumänska samhället.

Jag är självklart inte ensam om att tycka så, många frivilligorganisationer i Rumänien jobbar just för det. Dinas Ark är en av dem. Dinas Ark grundades och drivs av svenska Viktoria Tocca, som bor i Rumänien. Förutom att hjälpa hundarna på plats förmedlar och ombesörjer Dinas Ark även adoptioner av hundar. Dinas Ark behöver också hjälp för att kunna driva verksamheten, pengar (varendra krona går direkt till hundarna) och hundrelaterade saker. Koppel, halsband, leksaker, mat, filtar, transportburar t.ex. Har du något för hund som ligger hemma utan att användas? Snälla, kontakta mig så ser jag till att det hamnar där det verkligen behövs.

Ett monster i trädgården

Min tomt har en lustig form. Jag brukar säga att den är som en simbassäng av olympiska mått -lång och smal. Från början kändes det krångligt för hur gör man den mysig, inbjudande och överraskande? Fruktträden gör sitt till. De avgränsar både i höjd och på längden, men det räcker inte riktigt. Fast jag fann på råd. Man delar upp trädgården, sätter upp blickfång som samtidigt döljer det som finns bakom. En vårdag för några år sedan åkte min styvfar och jag till Lantmännen och inhandlade gammaldags hässjestörar, 4 stycken. Så fortsatte vi till byggmarknaden där vi köpte armeringsnät. Väl hemma skapades två "kätterplank". De står parallellt med ett mellanrum och förskjutning på ca 1,5 m. Vid varje ytterända planterade jag en klematis "Snow flake". Tanken var att de skulle täcka konstruktionen och därmed dölja det som finns bakom i trädgården -en sittplats och en perennrabatt som fortfarande är i skapandestadiet. Det skulle också skapas en välkomnande "tunnel" mellan klätterplanken.

Och täcker gör de, klematisarna. Väldigt väl. De ger mer intrycket av en djungel som måste forceras med machete än den skira grönska jag hade sett framför mig. Tunneln är mer skrämmande än mystiskt inbjudande. Min kreation har helt enkelt förvandlats till monster. Det hjälper inte att jag brukar klippa ner klematisarna varje vår. Nästa år ska den ena klematisen grävas upp och flyttas till en annan plats. Vart vet jag inte ännu, får fundera över vintern. Innan dess ska jag njuta av monstrets sena blomning. Det är helt översållat av knopp.