Jag ska lita på mig själv i fortsättningen

Magnus Johansson, Nobelfestkonditorn, har nyss givit ut en ny bok vid namn Lyckas med choklad. Några recept ur boken fanns med i en bilaga till Aftonbladet förra veckan, bl.a. en Päronchokladpaj som såg riktigt god ut. Jag bestämde mig för att baka den av årets sista päron. Den var ganska krånglig. Päronen skulle kryddkokas, en chokladkräm skulle även den kokas till, svalna och blandas med mandelmassa. Jag följde receptet till punkt och pricka, läste och läste. Men tänkte samtidigt att något saknades. Varför ingen pajdeg? Det såg ut att finnas en på bilden. Men kanske den där krämen var pajskalet? In i ugnen och kanske, kanske? Krämen såg ut att ha stelnat, iallafall vid kanterna. Men nej, vid serveringen var det mest gegga i formen. God gegga men dock gegga. Den hade vunnit på att vara placerad i ett pajskal. Nästa gång jag blir lika tveksam när jag läser ett recept ska jag följa min magkänsla alt. inte testa det alls. Undrar om pajskalet saknas i boken med?

Pumpalyktor

Jag har utlovat en titt på årets pumpalyktor. Det blev väldigt många katter... Då kaféet var öppet välkomnade även ett kaffedrickande spöke gästerna. Det gick ovanligt smidigt att skära ut pumporna i år, kanske för att jag har så bra verktyg. En syl för att pricka ut mönstret, potatismjöl för att fylla i hålen efter sylen så det är lätt att se var man ska skära och en tandad, spetsig kniv.

Blodiga ögon

Blodiga ögon, visst låter det gott? Just dessa smakar apelsin och ska bli en Halloweenöverraskning till teatergänget som just nu repar in Ronja Rövardotter. Ebba och jag ska förse dem med lunch om en timma och visst måste det bjudas på något läskigt gott till kaffet, en dag som idag? Ronja Rövardotter kommer förresten att gå som jullovsteater på Rival i Stockholm i år. Rekommenderas om ni befinner er i närheten av Stockholm!

Blodiga ögonen då? De är alldeles vanliga cake balls, doppade i vit choklad och dekorerade med en svart Non Stop och rödfärgad choklad. Den här gången gjorde jag det väldigt enkelt för mig när jag gjorde cake balls. Köpte en tårtbotten, billigaste varianten och smulade sönder den i matberedaren.Till vårt Halloweenkafé blandade jag i en burk Hallonkesella. Det blev god smak men något för blöta bollar. I dagens variant är det istället apelsinfrosting. Perfekt konsistens och riktigt goda. Röd choklad får man med hjälp av färgpulver som finns att köpa från diverse bakbutiker på nätet.

Tjuvtitt på kaféet

Ska man bara spöka till det lite så tycker jag dessa söta marängspöken är det självklara valet. Jag har alltid dragit mig för att göra maräng men under sommaren har jag förvandlats till värsta marängdrottningen. Knepet var enkelt. Gör marängen i en hushållsassistent. Använd en metallskål (maräng blir förstörd av de fetter som kan vara svåra att diska bort i en plastskål). Börja vispa äggvitorna tillsammans med lite socker, tillsätt socker efterhand. Då får man ofelbart en blank, seg och perfekt marängsmet. Spökena spritsas ut på en plåt, gräddas i ugnen på 100 grader i ca 1 timma och får sedan stå och gotta sig ytterligare en timma i eftervärmen. När de svalnat smälter man lite choklad och duttar dit ögonen.

Maräng (ca 25 spöken)

3 äggvitor

2 dl strösocker

1 droppe ättika 24%

Jul på IKEA

Vad har Snöboll, Snödriva, Yrsnö, Stråla och Idgran gemensamt? Det är namnen på IKEAs julkollektioner 2011. Mycket ögongodis för en juloman där. Ängeln ovan är en batteridriven ljusdekoration med inbyggd LED-lampa, 20 cm hög. Vill ha! De har dessutom tagit fram en minihusvänlig plastgran som ser fin ut på bild, Fejka, och för första gången funderar jag på att frångå mina principer -riktig jul kräver riktig gran.

Jag tävlar

Jag tävlar hos Ett liv vid havet om ett julbord för två med övernattning på Pensionat Styrsö Skäret, värde 2390:-! Var med och tävla här du också!

Pensionat Styrsö Skäret är det lilla stället med den stora omtanken! Det ligger vackert beläget på Styrsö i Göteborgs södra skärgård med havet som närmaste granne. Hit kan man åka och njuta av natur och skärgård oavsett årstid! Pensionatet anordnar även konferenser och fester, både för stora och små sällskap.

Pumpastilleben

Afrikas blå lilja har huserat i den gamla gjutjärnsurnan hela sommaren. Då den inte vill bli kall om nosen har den fått flytta in i växthuset. Istället har ett pumpastilleben i mjuka färger tagit plats utanför entén. Inspriation från den där amerikanska webbsidan. Vita och beige pumpor är väldigt inne och ska gärna staplas på höjden.

Här luktar det inte hallon precis...

Ordentlig nattfrost betyder att grönkålen kan skördas. Det som var kvar av den vill säga. Jag har haft ordentlig konkurrens av både sniglar och fjärilslarver. Vansinnigt glupska för att vara så små... Men resterna skördade jag idag. Egentligen borde jag bara sköljt bladen och lagt dem i frysen i väntan på skinkspad att koka dem i, men min frys är inte stor nog så grönsaksbuljong fick duga. Hela kvällen har jag sköljt, repat, kokat, kramat ur och hackat grönkål. Nu har huset en doft av ...eeh... hästbajs??? och det ligger tre påsar med totalt 2 kg kål och svalnar i köket. Så trots mina ovänner larverna och sniglarna blev där gott och väl tillräckligt för familjens julmiddag. Fast nästa år tänker jag odla under finmaskigt nät. Inte en fjäril ska komma åt att lägga ägg i min kål. Jag har så svårt att tvinga mig själv att döda larverna. De är trots allt liv, om än ovälkomet sådant.

Sommarens sista ros

Odlingssäsongen är definitivt slut för det här året. Inatt var första frosten på besök. Inte mycket, dahliorna är fortfarande glada och starka och physaliens bladverk är friskt, men den avslutande refrängen är på väg att tona bort. Och mitt i allt detta har förra årets impulsinköp på Zetas bestämt sig för att bjuda på en sista ros.

Karlbomska pumpor

Igår styrde Ebba och jag Wille vessla (min lilla bil) norrut mot Karlboms för att inhandla årets Halloweenpumpor. Alltid lika trevligt, även om vädret var ganska blött. Det blev en fin och rund till farmor/mamma, en stor pampig till bror/pappa, en till Ebbas mamma och en till gamlamormor och gamlamorfar. Två till mig. Men roligast var att botanisera bland alla Ainas prydnadspumpor. Så fina färger och roliga former. Ebba valde ut en som ser ut precis som en avblekt gul paprika och en gulgrön vårtig sak. "Ser ut som en häxnäsa." Jag fastnade för några vita som ser ut som jättevitlök och några som ska pysslas till, speciellt inför vårt Halloweenkafé. Pumporna har placerats i mitt växthus för att fortsätta gulna några veckor till. Aina skickade med några matpumpor också, Rondini. Ska vara väldigt goda att baka i ugn, 200 grader i ca 30 minuter och avnjuta med smör och lite salt. Ser fram emot att testa.

Ingen överraskning direkt...

Ledig dag sammanfaller med kanelbullens dag så jag bakar och bjuder hem hela familjen på eftermiddagsfika. Bullformarna inhandlades på Ebbas initiativ vid senaste besöket på GeKås i Ullared. De var modell XL och därför blev även bullarna generöst tilltagna. Och goda.

Ibland är det bäst att göra ingenting

Varje vår och sommar kämpar jag med mina pelargoner. Skämmer bort dem med god jord och lördagsgodis (gödsel) varje vecka. Vattnar och plockar visset. Flyttar på dem om de ser ut att vantrivas där de står. Kort sagt gör allt som står i min makt för att de ska växa sig stora, frodiga och starka. Oftast lyckas jag sådär halvt. Det blir vad vi dressyrdomare ger 6:or och 7:or. Godkänt eller ganska bra. Rätt mediokert alltså. Men i år upptäckte jag att allt mitt arbete kanske varit i onödan. För genom att göra nästan ingenting har jag fått de största och finaste rosenknoppspelargoner jag någonsin haft.

I ett av hörnen på min singelbelagda uteplats har jag grävt ner två gamla tegel(avlopps?)rör. Varje år planterar jag någon blomma i dem men hittills har myrorna begränsat tillväxten för de flesta. I våras stod de länge tomma och när jag kom hem med två spetiga rosenknoppspelargoner från Granngårdens utförsäljning så trycktes de ner i varsitt rör. Lite gojord fick de men det var i stort sett allt. Någon gång när det var väldigt torrt gav jag dem en extra skvätt vatten men inget lördagsgodis. Nej, nej. Fast de verkade inte bry sig för de växte och växte och växte och växte. Spetorna som jag tänkt låta frysa ihjäl i vinter blev till buskar och sådana praktexemplar måste man ta hand om.

Idag grävdes de med viss möda upp (vilka gummirötter!) och planterades i en vanlig men ganska stor kruka och flyttade in i köket. Jag hoppas, hoppas innerligt att de visar sig ha lika starka gener som jag tror och överlever detta tilltag. Så måste jag självklart analysera den enastående tillväxten. Var det pga perfekta sol/skuggaförhållanden? Eller för att alla stenar runtomkring skapar en varmare odlingszon? Eller kan det vara så att pelargoner trivs i smala och djupa krukor? Krukteorin ska testas nästa år.