Lucka 23: Jul ute, jul inne, jul i hjärta, jul i sinne

Det är jul i varje vrå på Bräckevägen 24, både ute och inne och alldeles snart ska julfriden sänka sig. Jag ska bara slå in några paket till. Sedan så. Oj! Nu knackar det på dörren. Jag får gå och öppna.

Inne på gården står pinnar från skogen med kransar, en grankrans, en mosskrans och en med buxbom lutade mot väggen. Grenarna hade självklart redan trillat ner på marken när jag tog dem.

Ljusstaken har jag fått av min stallhyresvärd. I vanliga fall står den i växthuset men nu blev den pyntad med vintergrönt och små, röda äpplen. Äpplena växer på ett vildäppelträd som Rufus och jag brukar passera på våra promenader. Jag har bara stuckit i ståltråd som en ögla att hänga i. Det håller kanske inte så länge men är fint medan det varar.

På framsidan möts man av en gran med klappar och äpplen och två tomtar. Det är mosskonerna från lucka 1 som fått röda äppelnäsor. Skägget fanns redan om ni minns. Mossklapparna är små askar som jag "slagit in" med mossa och knutit band runt. Mossan är lindad med myrtentråd. Tyvärr blev en av mosskonerna stulen i måndags morse så jag fick skaffa en ny. Det tråkigaste med stölden var att den ena, fina, batteridrivna slingan försvann. De var slut i affären så jag fick köpa vanliga slingor istället. Inte lika fina men de duger.

Uthuslängan är också pyntad. En riskrans har pimpats med mossa och tre äpplen, även här har jag använt ståltråd för att fästa äpplena. Klippt av en bit, stuckit in i äpplet och sedan ner i kransen. Pelargontrappans hyllor har fått tallris och där står en julros, en lykta och några stora kottar (uppätna talgkottar) och i vattenkannan står en minigran. En minigran har även fått ta plats i planteringsutrymmet utanför växthuset.

Lucka 21: Annettes gröna jultankar -gästblogg

Dags för en ny gästbloggare. Vartannat år öppnas ett stort antal privata trädgårdar upp för allmänheten en söndag under namnet "Tusen Trädgårdar". Mamma och jag besökte några trädgårdar här i Falkenberg och den sista var helt klart den som inspirerade mest. Så full av spännande rum och överraskningar. Den visade sig dessutom tillhöra min brors kompis och hans trädgårdsfrälsta fru Annette. Jag är jätteglad att Annette tackat ja till att gästblogga för allt hon gör blir vackert och är samtidigt i en helt annan stil än min. Så läs, titta och njut!

Tittut! Bakom dagens lucka i Karolinas kalender döljer sig mina ord. Eller kanske rättare sagt mina tankar, Mina Gröna Tankar. För det ärju så jag kallat min blogg där jag luftat och dokumenterat min gröna passion i flera år. Den bloggen ligger förövrigt och gosar till sig och väntar på bättre tider sedan länge nu. Man får prioritera sitt hitte-på här i livet. Men gå gärna in och läs. Gröna tankar blir aldrig för gamla! www.minagronatankar.blogspot.se

Vem är då denna lagom kvinna i sina bästa år som tänker grönt? Jo, rätt å slätt en skånsk trädgårdsnörd från Båstad som en gång hamnade i Falkenberg på kärlekens vägar.

Men nu är det då Karolinas gästbloggare jag är inbjuden till att vara och jag blev ombedd att skriva något käckt kring dekorationer, pyssel och pynt med fokus på det som naturen ger. Och det passar väl attans bra eftersom jag gillar att pimpa runt i min trädgård och ställa till med scener…. Små och stora sådana där jag pyntar med vad natur och tillfälle ger mej. Mitt pysslande går efter devisen enkelt och naturligt blandat med skrot och tokerier. Självklar genre eller hur? Och för att citera en viss barfotatrampande man så bor ju det vackra i det enkla.

Visst är det mest vår och sommar som lockar fram kreativitet och pyntelust i mej men med stigande ålder (nåväl, allt är oerhört relativt har jag hörts säga…) har jag upptäckt att höst, vinter och jul är ju tiden då man som mest behöver förstärka må-bra-känslan ochge ögonen lust och lyst att vila på.

Här har en kludd mossa fått ta plats i en silversprayad ram med

hönsnät. Enkelt vackert så att man blir tårögd….

Ute i trädgården står en julröd bänk och lyser upp tillvaron i

det vintergrå. Här serveras det äpple till fåglarna och andra hugade

hungriga vänner

När blåregnet, Wisteria sinensis, beskärs brukar de långa

ringlande slanorna få bli stommen till någon enkel krans. Här får den

välkomna vid entren på en avdankad del från Smögen bryggan….

”Lycklig och ensam jag här får vara, slipper närgångna

frågor besvara”. Så stod det på en skylt i min pappas verkstad i

barndomens källare. Som liten begrep jag nog inte riktigt innebörden

men nu….ojojoj! I mitt växthus njuter jag. Ljus tänds, vin dricks (för

känsliga läsare kan jag meddela att det inte är alltid som jag tänder

ljusen….hmpfh….jag menar dricker vin!!) och fingrarna sätter liksom

nästan av sig själv igång och pyntar ihop något som man blir lycklig

av. Här har fröställningar av skogsaster, Aster divaricatus, och

sommarrudbeckia, Rudbeckia hirta, fått hamna i mossan tilsammans med

bär från järneken och eucalyptusblad.

Kul jul på er och kom gärna in på min instagram och följ mej med starka kramar, hjärtan och skoj kommentarer! I den delen av världen heter jag Annette Lindberg. Nu stänger jag luckan och tackar för mig.

Skördetid på Bräckevägen

 Det är skördetid på Bräckevägen. Minns ni min böntipi? Den blev kanske ingen tipi, snarare en frodig totempåle, och ärtorna gav lite frukt, men vissnade ner. Jag vet inte om det är för att sommaren varit ovanligt varm och torr och de behövde mycket vatten, eller om bönorna konkurrerat ut dem. Kanske både och. I vilket fall är det ett vackert inslag i grönsakslandet och bönorna har så fin färg. Tips på hur man tillreder dem mottages tacksamt, för jag har aldrig odlat bönor tidigare.

 Potatisodlingen pågår i ett murbrukstråg, modell större. Eftersom blasten växte sig gänglig och aldrig blommade trodde jag avkastningen skulle bli ungefär noll. Jag hade fel. Inte någon rekordskörd, men alldeles tillräckligt många för mitt ensamhushåll. Fina och röda är de också.

Tomatplantorna och gurkplantan fortsätter leverera. En gurka varannan dag och fortfarande många på gång. Tomater plockar jag varje dag. Ibland några få, andra gånger så många så jag kan dela med mig till familj och vänner. Äppelträdet har jag ingen bild på, men det är tungt av frukt och en hel del ligger på marken nedanför. Så B-M, det är dags nu.

Inte alls grisen i säcken

Tänk att en tanig liten planta för 15 kr från den danska matvarubutiken kan växa sig så stor och stark! Den inhandlades lite på vinst och förlust. Jag hade inte en aning om vad jag skulle få, mer än möjligtvis tomater, och de kommer ju i många olika skepnader. Små plantor, stora plantor, små tomater, stora tomater, röda tomater, gula tomater, orange tomater, svarta tomater, söta tomater, syrliga tomater. Just de här visade sig vara medelstora och smakrika och plantan är minst sagt produktiv. Före första skörden räknade jag till 60 stycken och då blommar plantan fortfarande.

Just i år har jag ändrat lite på tomatodlingen. De har fått flytta strax utanför växthuset istället för att stå under tak, och det fungerar bättre. Dels blir plantorna kraftigare när de utsätts för väder och vind, dels har de inte drabbats av de där glupska fjärilslarverna som brukar dyka upp. Jag bara älskar att kunna gå ut i trädgården och plocka mina egna grönsaker. Även gurkplantan fortsätter leverera.

En trevlig diva

Ända sedan växthuset stod klart har jag odlat gurkor på sommaren. Hemodlade gurkor är så mycket godare än de köpta. Jag har testat flera sorter, både småplantor köpta på handelsträdgården och fröer jag drivit upp själv med blandade resultat. Ibland har det gått bra, med god skörd, andra gånger har det gått mjöldagg på plantorna och ytterligare några år har de översållats av glupska fjärilslarver. Men det finns en sort som nästan alltid fungerat och som jag återkommer till efter varje utflykt till andra varianter. Diva. Heltjock och halvlång slanggurka, mild i smaken med tunt skal. I år är plantan finare än någonsin (vädret?). Jag har redan skördat tre gurkor och många, många fler är på gång. Det fina är att just Diva nästan alltid går att hitta som fördriven planta på handelsträdgårdarna. Smidigt.

Det är lite förhistoriskt i år

Bloggandet är det sisådär med, men in trädgården växer det. Igår plockade jag en liter stora, röda jordgubbar i mitt land. Den gängliga lilla tomatplantan som inhandlades på Netto för 15 kr har vuxit sig stor och kraftig och är full av tomatklasar som håller på att mogna. Gurkplantan står i växthuset och skörden ser minst sagt lovande ut. Bättre än någonsin. Vindruvsplantan ger frukt för andra året och de blivande klasarna sitter tätt. Lavendeln har aldrig varit tätare eller blommat mer och skuggrabatten som blivit solhörn sedan grannen tog ner videträdet ser lätt dinosauriskt förhistorisk ut. Jag har aldrig sett större Hostablad. Både äppelträd och päronträd dignar av kart och det gör mig lätt förtvivlad. Hur ska jag hinna ta hand om all frukt? 2014 är ett fantastiskt år för växter.

Odling tipi-style

Idag planterade jag ut årets blygsamma odlingar, ärtor och bönor som jag köpte på Chelsea Flower Show förra året i roliga färger. Ännu är det bara små plantor med gröna blad. Med inspiration av förra årets Sommar med Ernst blev klätterstödet "tipi-style". Allt fanns i gömmorna hemma, hässjestören, repet och bambupinnarna. Bambupinnarna var faktiskt en enda lång som jag delade i sex bitar. Bambupinnarna är till för att fästa repen i. Jag tror Ernst använde stenar, men jag tycker detta är bättre. Nu är det bara att vänta och se. Med lite tur har jag inte bara bönor och ärtor framåt hösten, jag har en vacker installation i trädgården med.

Nya möbler i växthuset

Jag är barnsligt förtjust i gamla fynd och det här är ett sådant. I höstas röjde de i stallet där vi då hade hästarna. I en av ladorna stod en träsoffa som saknade lock. Den skulle brännas tillsammans med en massa annat skräp, men jag fick syn på den och frågade om jag kunde få ta den? Först var tanken att erbjuda Rufus bästis Elsas matte den. Hon höll just på att bygga växthus och ville ha en soffa, men helt ärligt blev jag glad när hon tackade nej. Jag såg ju hur bra den passade i mitt lilla växthus och hur praktisk den var. Sittplats på sommaren och växtförvaringsyta på vintern. Förrförra helgen storstädades växthuset och nu kände jag att det var hög tid att skaffa det där locket så soffan går att sitta på. I fredags köpte jag en limträskiva och idag sågade jag till den. För säkerhets skull har jag förstärkt den undertill med tre kortgående reglar som jag sågat till av lockläktpanel. Nu återstår bara invigning av soffan. Kanske med ett glas vitt?

Vårfint på min trapp

I helgen fick min trädgård nya kläder. Iallafall den del som ligger närmast huset. Granriset åkte allt världens väg och de små penséerna tog plats. Grannen Åsa var också ute i sin trädgård. Det är lustigt, vi ses bara på sommarhalvåret. På vintern går vi i ide. Åsa hade klippt ner sin trollhassel ormhassel och jag fick en gren. En med hängen. En sådan där som man nästan kan döda för. Eller betala mycket pengar. Gör sig perfekt i gjutgärnsurnan på trappen. Jag blir så glad varje gång jag kommer hem och ser mitt arrangemang.

Lucka 20 -Fågelfint

Tidsåtgång 10 minuter

Jag har matat fåglarna här i flera månader redan och ibland hänger de som klasar runt fågelmatarna. Väldigt söta och förmodligen vet de inte om hur farligt de lever. Här bor en mycket skicklig jägare. Jägare eller inte, till jul ska de självklart få något extra. Lätt, snabbt och fint fågelextra kan vara en julkärve och äpplen. Julkärven har jag knutit fast i armeringsnätet i rosenportalen. Äpplena är trädda på en kraftig ståltråd och formade till en cirkel. Börja med att göra en ögla i ena ändan av ståltråden. Den fungerar som stopp för första äpplet. Trä på äpplena, forma en cirkel och för andra ändan av ståltråden genom öglan. Fäst äppelcirkeln där du vill att den ska hänga.

P.S. Äppelkransen fungerar som dörrkrans med.

Lucka 5 -Fint ute

Tidsåtgång 10 minuter

Första gången jag var på Jul på Liseberg hade de hantverksmarknaden i Kållerado. Delar av lokalen hade gjorts om till granskog och på golvet låg mängder av ljusslingor. Det var så vackert och gav en gnistrande känsla av vinter och snö utan att där fanns en enda flinga. Sedan dess har jag funderat på att återskapa känslan på något sätt. Nu har jag gjort det. En ljusslinga, en kruka/balja som varit planterad med höstblommor med jorden kvar och granris är allt som behövs. Först lägger man ut ljusslingan på jorden och sedan sticker man ner granriset. Det blev precis så fint vintergnistrande som jag hoppats.

I mitt orangeri

Det blev plöstligt kallt. Så kallt så jag var tvungen att sätta igång värmefläkten i växthuset. Alla känsliga små plantor övervintrar ju där och jag vill att de ska må bra. En som verkar trivas alldeles utmärkt är citronträdet. Det bär hela tre mogna citroner och jag har redan bestämt vad jag ska använda dem till. Citronkola.

Min blommande trädgård

Idag är det den 20 november och i natt var det nattfrost för andra gången sedan sommaren tog slut. Den milda hösten har gjort att min trädgård fortfarande blommar. De uppstammade rosorna jag köpte för en löjligt liten summa pengar på Netto i våras blommar om för fjärde (!!!) gången, vackrare än någonsin. Blommorna har ändrat färg. I somras var de laxrosa, nu är de scharlakansröda. Luktärten som spridit en sådan fantastisk doft har ännu inte gett sig och två små ensamma blommor försöker förtvivlat övertyga om att det fortfarande är sommar. De har gott sällskap av lavendeln. Är det tredje omgången? Men nu, nu är det alldeles snart slut. Vintern knackar på dörren. Tack för 2013, trädgården!

Huslig i värmen

Nu är det betydligt svalara, men förra helgen stekte solen rejält. Jag var på domaruppdrag både lördag och söndag och led lite med hästar och ryttare som förväntades prestera på topp i hettan. Det var dessutom fälttävlan, så dressyrmomentet var bara starten på dagen för dem. Imponerande insatser från alla. När jag kom hem tog jag ett varv i trädgården och insåg att krusbären behövde plockas av och tas omhand omgående. Jag plockade krusbär i värmen (krusbär sticks :( ) medan Rufus och Smilla slappade i skuggan. Det blev mycket bär i år, 2,5 l. På kvällen kokade jag min numera klassiska krusbärsmarmelad med vanilj. Varje gång jag kokar marmelad är jag så nöjd över burkarna mamma och jag köpte till den gången vi sålde marmelad på julmarknad. De är så lagom stora och det ser fint ut när alla är lika. Eftersom jag oftare ger bort marmelad än äter den själv är det roligt om även förpackningen är tilltalande.

Krusbärsmarmelad med vanilj
2 l krusbär
1 dl vatten
1 vaniljstång
8 dl syltsocker alt. 8 dl socker och 3-4 tsk röd melatin

Skölj och snoppa krusbären. Lägg i en stor gryta. Häll i vattnet och låt koka i ca 15 minuter. Dela en vaniljstång på hälften och skrapa ur fröna.
Om man använder syltsocker: Rör i syltsocker i krusbären, tillsätt vaniljstång/fröer och låt koka i ytterligare 12-15 minuter.
Om man använder socker och röd melatin: Rör i socker i krusbären, tillsätt vaniljstång/fröer och låt koka i ytterligare 15 minuter. Spara ca 2 msk socker och blanda i 3-4 tsk melatin. Rör i melatinblandningen i den kokande bärmassan och låt koka i ca 2 minuter.
Dra grytan av plattan och ställ att vila i ca 15 minuter. Skumma av. Häll i burkar. Jag brukar skölja burkarna i Atamon och även tillsätta Atamon enligt anvisning till marmeladen.

Säg den lycka som varar...

I tio år har huset och trädgården varit mitt. I tio år har jag varit tacksamt förskonad. Inte längre. Jag gick ut för att plocka sallad till middagen och möttes av en fruktansvärd syn. De var ÖVERALLT!!! Hela pallkragen var full av dem i alla storlekar. Från pyttesmå till gigantiska slemguckor. Äcklad backade jag bort och funderade på vad jag ska ta mig till? Kommer min fina trädgård att bli slaktad nu? Söndertuggad ner till rötterna? Vad kan jag göra för att begränsa och minimera skadan? Utan att själv bli en brutal mördare? Jo, för mördarsniglar är också liv. De förtjänar att leva. Någonstans. Långt borta. Tror jag. Nu är allt grönt avlägsnat från den angripna pallkragen, snigelfritt är utstrött och både sniglar och sallad ligger i den komposttunna kommunen tömmer. Den där även kirskålen brukar läggas att vila. Ibland undrar jag vart kommunen gör av den sedan, efter att de hämtat den hos mig?

Omoget och moget

 Tänk att jag har vindruvsklasar som hänger från taket. Så väldigt Medelhavsexotiskt. Jag går och klämmer på druvorna ibland för att kolla om de är mogna, trots att jag vet att det säkert är en månad kvar.

Jag har en chiliplanta också och där börjar frukterna faktiskt just mogna. På inrådan av en kock jag känner har jag plockat av och torkat de röda. Nu måste jag nog fråga vad jag gör sedan...

Stockrosrost

Bara något år efter att mina stockrosor blommat första gången drabbades de av sjuka. Bladen blev gulprickiga, vissnade och föll av. Jag googlade och förstod att det handlade om stockrosrost. "INGEN BOT FINNS, DU KAN ALDRIG MER HA STOCKROSOR" löd domen. Stockrosrost är en svamp som finns i jorden och, ofta där malvor växer. Och jodå, jag försökte odla malvor just där några år tidigare, men de gulnade och vissnade snabbt -rost. Men åh, vad trist! Inte kunna ha stockrosor som är så fina? Nu när jag gjort mig besväret att stjäla fröer utanför Törngrens krukmakeri, så dem, se bladrosetterna komma år ett för att slutligen få njuta av blomningen år två. Någonting måste man väl ändå kunna göra? Jag fortsatte googla. En del rekommenderade att vattna med avkok från åkerfräken. Åkerfräken är kiselrikt och kiseln skulle tydligen göra att svampen inte trivs. Förändra miljön för att ohyra inte ska trivas är ett bekämpningssätt jag gillar. Dock hade jag inte tillgång till åkerfräken just då, men väl en hel kartong kiselkapslar. Så tidig vår delade jag alla kapslarna och blandade pulvret i jorden där stockrosorna växer. Redan första året märktes skillnad, angreppet var mindre, och efter 4-5 års envist tillskott av kisel (först i år med avkok från åkerfräken då det växer där jag brukar promenera med hunden) så är rosten helt borta. Det finns alltså hopp, även för rostangripna stockrosor. Jag kanske ska försöka med de där malvorna igen? Det är en favoritblomma, precis som stockrosorna.

Delphinium 2

Här är de, riddarsporrarna. Även de inköpta som en påse frön i en pryttelaffär på Östermalm. Jag bredsådde i en godisburk och de grodde och växte så snällt så. Nu har de blommat i sommarplanteringen i mormors gamla badkar i flera veckor. Jag har fröer kvar, så det blir garanterat nya nästa sommar.

Årets luktärter

Jag missade att köpa luktärter när jag beställde övriga fröer. Ingen sådd i februari som brukligt är alltså. Helgen före påsk var bästisen och jag på tjejhelg i Stockholm. Vi firade att vi blivit tanter. En väldigt trevlig helg med musikalbesök (Jesus Christ Superstar. Jag är fortfarande kär i Judas.), middag med goda vänner, fika med andra vänner och shopping i strosande tempo. En av butikerna som besöktes låg om hörnet där vi bodde, en pryttelaffär modell lyxigare i Östermalm. Det var där jag hittade fröpåsar från en liten engelsk fröfirma jag glömt namnet på. Charmigt tilltalande yttre och jag föll. En påse luktärter och en påse rosa riddarsporrar. Jag sådde omgående och till min förvåning blommade luktärterna redan till midsommar. Nu är de minst sagt praktfulla och doften är starkt söt. Precis som man vill ha dem.

Delphinium

Jaja, jag vet att den är giftig, men jag har varken barn eller djur som tuggar i sig sådant som är oätligt och den är ju så vacker! Uppdriven från frö inhandlade när jag var i Stockholm i påskas. Nu äntligen börjar de slå ut. Små, fyllda, rosa blommor. Ursöta!