När jag köpte mitt lilla hus växte det liljekonvalj i rabatterna på framsidan. Vid närmare eftertanke var det ungefär den enda blomma förutom rosbuskarna som gick att identifiera. Övrigt orkade inte upp genom den massiva grässvålen. En svål så tjock och tät så det krävdes en minigrävare för att ta sig igenom den. Minigrävare är starka men inte speciellt selektiva. Konvaljerna försvann med grässvålen. Jag ångrade min oförsiktighet senare.Men så började liljekonvaljblad bryta upp genom den trasiga asfalten på trottoaren utanför tomten. Innan kommunen kom för att lägga ny asfalt grävde jag upp några av plantorna och satte dem i en stor kruka i väntan på finalt hem. De stod i den där krukan länge. En sommar, en höst, en vinter, en vår. Ytterligare en sommar och så i höstas planterade jag dem äntligen under flädern längst ner i trädgården. I ett skuggigt hörn. Och glömde bort dem. Tills i förrgår när jag lukade och fick världens överraskning. För konvaljerna hade inte bara överlevt. En av dem blommade med små, perfekta klockor och doftade ljuvligt. Äkta trädgårdslycka!
Det krävs så lite för att bli glad.
SvaraRadera