Igår gjorde jag något som skulle få vilken stjärnkock som helst grön av avund. När jag tittar ut och ser snön virvla omkring idag inser jag att det var i grevens tid. Jag körde grepen i jorden och grävde upp ett drygt kilogram jordärtsskockor. Det är något med jordärtsskockor som gör mig nästan tårögd. Inte för att det är det godaste jag vet, även om det är gott. Det är snarare tanken på hur fantastisk naturen är, som gör mig rörd. Att den låter mig få ta del av dessa livskraftiga knölar nästan året runt med minimal arbetsinsats. För mig är det en bonus att kunna skörda i mitten av januari, men tänk vad värdefullt det var på den tiden det inte gick att köpa färsk frukt och grönt året runt i vilken kvartersbutik som helst. Imorgon blir knölarna
soppa som kommer att serveras med
korvchips,
kalljäst bröd och vin i glasen.
Härligt!
SvaraRaderaAllt blev väldigt gott och mycket uppskattat. :)
Radera