Stockrosrost

Bara något år efter att mina stockrosor blommat första gången drabbades de av sjuka. Bladen blev gulprickiga, vissnade och föll av. Jag googlade och förstod att det handlade om stockrosrost. "INGEN BOT FINNS, DU KAN ALDRIG MER HA STOCKROSOR" löd domen. Stockrosrost är en svamp som finns i jorden och, ofta där malvor växer. Och jodå, jag försökte odla malvor just där några år tidigare, men de gulnade och vissnade snabbt -rost. Men åh, vad trist! Inte kunna ha stockrosor som är så fina? Nu när jag gjort mig besväret att stjäla fröer utanför Törngrens krukmakeri, så dem, se bladrosetterna komma år ett för att slutligen få njuta av blomningen år två. Någonting måste man väl ändå kunna göra? Jag fortsatte googla. En del rekommenderade att vattna med avkok från åkerfräken. Åkerfräken är kiselrikt och kiseln skulle tydligen göra att svampen inte trivs. Förändra miljön för att ohyra inte ska trivas är ett bekämpningssätt jag gillar. Dock hade jag inte tillgång till åkerfräken just då, men väl en hel kartong kiselkapslar. Så tidig vår delade jag alla kapslarna och blandade pulvret i jorden där stockrosorna växer. Redan första året märktes skillnad, angreppet var mindre, och efter 4-5 års envist tillskott av kisel (först i år med avkok från åkerfräken då det växer där jag brukar promenera med hunden) så är rosten helt borta. Det finns alltså hopp, även för rostangripna stockrosor. Jag kanske ska försöka med de där malvorna igen? Det är en favoritblomma, precis som stockrosorna.