Enklaste vaniljkrämen

Ekströms Fresta är en god vaniljsås och dessutom perfekt att ha hemma till pajen (som självklart finns i frysen) när det kommer oväntade gäster, ta med på picnicen eller när man ska bjuda på fika på jobbet. Nu har jag kommit på ett nytt användingsområde. Fusk i stora skopor men så bra.

Gör jag gräddtårta så består den av tårtbotten och två lager gott. Ett lager frukt och ett lager vaniljkräm. Vaniljkräm är krångligt att göra från grunden. Så jag blötlägger två blad gelatin, värmer upp ca 1 dl av såsen i ett Frestapaket så den nästan börjar koka, drar kastrullen från plattan, vrider ur gelatinbladen och löser upp dem i den värmda såsen. Så tillsätter jag resten av såsen, blandar, låter den svalna och vips har jag en perfekt och kanongod vaniljkräm.

Grattis Mamma!

Om en liten stund kommer jag med din present. En flätad pil med honungsdoftande strandkrassling (alyssum) vid fötterna. Och ytterligare en liten somrig överraskning.

Köpte lite kärlek igår

På inrådan av Annika Karlbom köpte jag en ny växt till Medelhavshörnet igår. En Agapanthus, Afrikas blå lilja, Kärlekslilja. Som den kunglighet den är planterades den självklart i prakturnan. Den som låg och skräpade i delar utanför ett stall jag höll till i när jag bodde i Stockholm. Jag fick den eftersom den ändå skulle slängas, skaffade en skruv och mutter i lagom storlek och fäste ihop delarna. Fynd!

Julen är räddad!

Jag är hallänning. Det betyder bl.a. att en jul utan grönkål inte är någon riktig jul. Idag säkrade jag julen 2011 -jag planterade små, små grönkålsplantor. Eftersom de är så små och känsliga för kyla så fick de varsitt hus i form av krukor att bo i på nätterna.

Min egen skogsdunge

När jag köpte mitt lilla hus växte det liljekonvalj i rabatterna på framsidan. Vid närmare eftertanke var det ungefär den enda blomma förutom rosbuskarna som gick att identifiera. Övrigt orkade inte upp genom den massiva grässvålen. En svål så tjock och tät så det krävdes en minigrävare för att ta sig igenom den. Minigrävare är starka men inte speciellt selektiva. Konvaljerna försvann med grässvålen. Jag ångrade min oförsiktighet senare.

Men så började liljekonvaljblad bryta upp genom den trasiga asfalten på trottoaren utanför tomten. Innan kommunen kom för att lägga ny asfalt grävde jag upp några av plantorna och satte dem i en stor kruka i väntan på finalt hem. De stod i den där krukan länge. En sommar, en höst, en vinter, en vår. Ytterligare en sommar och så i höstas planterade jag dem äntligen under flädern längst ner i trädgården. I ett skuggigt hörn. Och glömde bort dem. Tills i förrgår när jag lukade och fick världens överraskning. För konvaljerna hade inte bara överlevt. En av dem blommade med små, perfekta klockor och doftade ljuvligt. Äkta trädgårdslycka!

Lätt potatissallad

Vi försökte oss på en grillkväll i söndags. Hade planerat varmt och vindstilla väder. Det blev överfallsregn och vi fick flytta in. Tur att jag har en elgrill så det trots regn och blåst blev grillade kycklingspett från Gårdsbutik Thuresson i Glommen och grillad halloumi. Som tillbehör bjöds min avocado- och kidneybönsallad (numera en klassiker), grönsallad med sallad plockad i trädgården, melon och annanas och en potatissallad jag inte gjort på väldigt länge. Ursprungligen kommer receptet från en receptsamling med viktväktarmat men jag har modifierat det en del. Den blir i vilket fall väldigt frisk och lätt i smaken jämfört med de potatissallader man köper i butiken. Jag har äpple och vårlök i min variant, egentligen kan man ha i precis det man tycker om. Selleri, kapris, paprika, rödlök t.ex.

Lätt potatissallad
3 dl filmjölk
1/2 dl majonäs
1 tsk flytande honung
salt
svartpeppar
1 äpple
1 vårlök alt. purjolök
0,75-1 kg potatis (nypotatis går bra)

Skala och koka potatisen. Blanda filmjölk, majonäs, honung och smaka av med salt och peppar. När potatisen svalnat, skär i skivor, alt. tärna. Tärna äpplet och strimla löken. Blanda med filmjölksblandningen. Servera

Doftkorg

Vilken underbar dag! Sol och ledighet, kan det bli bättre? Jag tillbringade den självklart i trädgården. Lukade alla rabatterna och planterade om växter. Tomaterna kompar med basilikor, gurkorna ståtar i stor kruka och mina Medelhavsträd har fått ny jord runt fötterna.

Förra sommaren var jag i Portugal en vecka och med hem i handbagaget följde två doftpelargonsticklingar. De hade mängder med doftpelargoner i rabatterna där. Båda sticklingarna tog sig och nu är de två femtedelar av en "doftkorg". Där finns även en lavendel, starkt doftande kanelbasilika och en brokbladig äppelmynta. Korgen ska stå i det blivande Medelhavshörnet, på lagom avstånd så jag kan stryka bladen och känna de underbara dofterna när jag ligger och solar i sommar.

Ja, ja, det där med sola lär inte ske speciellt ofta. Jag har så svårt att bara vara i trädgården. Finns alldeles för mycket att plocka med. Men jag kan gå och dofta korgen så snart jag behöver ta en paus.

Sund+tävling=väldigt svårt

När jag var barn, tonåring och ung vuxen reflekterade jag inte över det. Kanske för att min livsstil generellt var mindre sund, kanske för att min mamma alltid hade med en stor matsäck, avsedd att mätta en hel familj en hel dag med i packningen. Nu tänker jag på det varenda gång jag är på en tävlingsplats. Där serveras skitmat. Självklart finns det lysande undantag men i stort går utbudet i serveringen på tävlingsplatsen från dåligt till sämre till riktigt illa. Korv och bröd, hamburgare och pommes, mackor gjorda på ljust, sött bröd, läsk, godis, kakor, glass och chips. Jag har visserligen bara erfarenhet från hästtävlingar men jag tror det gäller de flesta idrottsevenemang.

Inom ridsporten är det två individer som ska prestera. Hästen och ryttaren. Hästarna står (oftast) på en förutbestämd foderstat, minutiöst framtagen för att fylla alla hästens behov av kalorier, protein, fett, vitaminer, mineraler och spårämnen. Får mat vid samma tidpunkter varje dag, vardag som tävlingsdag. Ryttaren slänger i sig en hamburgare i farten. Visst kan ryttaren ta med sig egen, bra mat men det är ganska skönt att få det serverat. Det är så mycket som ska med ändå. Häst, hästmat, utrustning till hästen utrustning till ryttaren. Tävlingsdagar är dessutom ofta långa. Från tidig morgon till sen kväll. Jag var på dressyrtävling i helgen. Som åskådare. De hade iallafall några lunchalternativ som jag tyckte var okej. Gulaschsoppa med en macka, tyvärr ljust formbröd med ost och tonfisk- eller kasslersallad. De i plastburk som man kan köpa på mackar och i matbutiker. För övrigt bara onyttigheter. Fett och sött. Framåt eftermiddagen kunde jag betalat 20 spänn för en banan men det fanns ingen att uppbåda. Bara muffins förpackade i plast och delicatobollar.

Så sätter tankarna igång. För visst borde tävlingsarrangörerna kunna erbjuda bra produkter, bra mat och bra mellanmål? Det borde väl inte vara så svårt? Serveringen står dessutom för en stor del av förtjänsten vid en tävling och om man lägger ner lite, lite tid på att laga maten istället för att köpa in allt så borde väl förtjänsten öka? Jag kan direkt komma på flera alternativ som är lätta att laga en masse. Lasagne, pasta bolognese, pyttipanna. Som komplement till godiset kan man även göra egna frukt- och nötblandningar (russin, torkade tranbär, hasselnötter, cashewnötter, solrosfrön t.ex.) . Bra energi för den som p.g.a. nervositet har svårt att äta. Frukt. Sälj frukt. Bananer, äpplen, päron. Jag funderar på att växla bana och bli författare. Skriva en kokbok. För idrottsarrangörer.

Arla vill ha testpiloter

Helt plötsligt fick jag en väldig längtan efter filmjölk. Vanlig, naturell filmjölk. Jag vet inte när jag åt det senast, många, många år sedan. Som tonåring var fil och müsli standardfrukost men länge har man hittat fruktyoghurt i mitt kylskåp. Men så kom det där filmjölkssuget och nästan samtidigt såg jag att Arla sökte testpiloter för en ny sorts filmjölk. Gammaldags, naturlig och ekologisk. Precis i min smak. Så min ansökan är inskickad. Gillar du fil? Ansök här du med. De behöver 2000 filmjölkstestare.

Här är en länk till videoklippet med.

Drottningen blommar igen

Återvinning

Allting har en ände (och masken den har två), även krukor och korgar. En väldigt fin och välanvänd lövkorg tappade botten förra året. Den har tronat på komposthögen hela vintern i väntan på sista resan till tippen. En av de stora lerkrukorna klarade inte vintern, sprack både i botten och längs med hela sidan. Även den skulle till tippen.

Men så tänkte jag om. Nu är de delvis nedgrävda i perennrabatten längst ner i trädgården. I krukan planterade jag en överbliven alunrot. Det blev riktigt bra och ser mer genomtänkt ut än det var. Dels ger krukan lite höjd, avgränsning och struktur, dels blev den en fin pendang till den rödbladiga astilben på andra sidan gräsgången. Korgen är ännu bara fylld med jord och omgärdas av ormbunkar. Jag har inte bestämt vad som ska planteras i den. Krasse kanske? Men den är vacker som den är. Sådär naturligt väderbiten och sliten. Till sist måste jag bara skryta med mina monsterrabarber. Jösses vad de växer!

En sak till: Nästa lördag, den 21:a ska alla (helst) plantor jag drivit upp under våren, och som för tillfället är på väg att ta över växthuset totalt, avyttras på torget här i Falkenberg. Är du i närheten och vill köpa en fin coctailtomatplanta, en lite ovanlig basilika, kraftiga sortspecifika luktärter eller tåliga gurkplantor så välkommen till mitt och Ebbas lilla bord!

Medelhavshörn

Igår åkte jag för att inhandla min Ficus Carica "precose de dalmatie". Det är den till höger utan blad...

Jag kom hem med lite mer än en fikonbuske. Ett olivträd och ett citronträd också. Citronträdet jag hade verkar inte ha klarat vintern, det är bara en kal pinne och visar hittills inga direkta tecken på att bli något annat. Så nu slog jag på stort och köpte ett med färdiga frukter på. Det har massor av kart och några blommor med men jag hyser inga större förhoppningar om karten. De lär trilla av flyttchocken även om trädet hittills verkar må utmärkt.

Det är förresten inte bara växterna och jag som trivs i växthuset. Det finns en till...

Smaken av minnen

Fikon har alltid varit en av mina favoriter. Mest förknippade med julen. De där torkade, söta. Färska har jag ätit först på senare år och nyplockade först i slutet av juli förra året, när jag var i Kroatien och min hyresvärdinna bjöd på fikon från egna trädgården varje dag. Värmen, dofterna, solen som silades genom taket av vindruvor ned på terassen och de ljuvliga fikonen. Mmmm!!!

När jag berättade om mitt trädgårdsintresse ville Zdenka (hyresvärdinnan) skicka med mig en fikonplanta hem men jag avböjde. Det var nog bättre att köpa en hemma. En som är van vid vårt kärva klimat sedan födseln. I år ska jag köpa en Precosa de Dalmatie-planta. Inte för att jag vet om det finns något samband mellan det kroatiska Dalmatien och det fikon som i vanligt tal kallas Bornholmsfikon men visst borde det göra det? Så att jag, den dag jag smakar mitt första egna fikon, känner doften från Adriatiska havet och den kroatiska solens värmade strålar.

Fläderpaj med marängtäcke

Det bjöds inte bara på muffins med egenodlade rabarber när vi höll Påskkafé. Där fanns även en fläderpaj som fick sin smak från fläderblommor jag plockade på min fläder förra året och frös in. Den blev tilltalande för ögat, väldigt god och ändå lite annorlunda. Jag lade ihop två recept på citronpaj med marängtäcke och höftade lite själv för att få till slutresultatet. Den är lite meckig att baka med botten och kräm går utmärkt att göra i förväg.




Fläderpaj med marängtäcke (ca 12 bitar)
pajbotten
350 g vetemjöl
170 g smör
110 g strösocker
4 malda bittermandlar
1 ägg
0,5 dl vatten

fläderkräm
1 gelatinblad
250 g strösocker
6 ägg
1 dl fläderblommor
2 dl vatten
1 citron
100 g smör

maräng
2 äggvitor
1 dl strösocker

Hacka samman vetemjöl, smör, strösocker och bittermandel i en matberedare. Tillsätt ägg och vatten och kör till en jämn deg. Låt vila i kylen i ca 1 timma. Kavla ut degen till en rundel som är ca 5 mm tjock, klä en pajform med degen och pricka botten. Grädda i 225 grader mitt i ugnen i ca 10 minuter tills den är gyllenbrun.

Koka upp 2 dl vatten, 1 dl fläderblommor och saften av en pressad citron. Sila av blommorna. Blötlägg gelatinet. Rör samman socker, ägg och fläderavkok i ett vattenbad tills det når en temperatur på 86 grader. Rör tills blandningen når en temperatur av 86 grader. Då koagulerar gulan och krämen tjocknar. Ta bort bunken från värmen och rör i smör och det urkramade gelatinbladet.

Häll smeten i pajskalet och ställ att svalna, gärna i kylskåp över natten.

Värm ugnen till 225 grader. Vispa upp äggvitorna med ca 1 msk av strösockret. När vitorna börjat bli fluffiga, tillsätt lite socker i taget. Fortsätt vispa tills marängen är fast och glansig. Fördela marängen över fläderkrämen. Grädda i ugnen ca 2-4 minuter tills marängen fått lite färg. Servera med en kula vaniljglass.