torsdag 22 januari 2015

Ännu ett personligt år till historien


Ännu ett år har passerat och jag blir bara mer och mer tant. Muttrar högljutt över "dagens ungdom" och dess förfall (annat var det minsann på min tid, då var det ordning och reda och ungdomen -läs jag- var alert och artig), tycker musiken på radion låter förfärligt (nja, jag gillar faktiskt Meghan Trainor och växlar radiokanal mellan P1 och NRJ), och går glatt och handlar iklädd täckjacka, mysbyxor och foppatofflor, utan tanke på hur andra uppfattar mig. 

Årsdagen firades på sedvanligt sätt, dvs så lite som möjligt, med fika tillsammans med närmaste familjen. Nybakade kanelbullar och tårta till kaffet, varken mer eller mindre. Lite tantigt grinigt sådär. Kanelbullereceptet hittar man på Berte Kvarns vetemjölspåsar. Jag väljer Berte Kvarns mjöl inte för receptet, även om det är bra, utan för att det är lokalproducerat. Tårtan är en variant på den vi kallar Hampustårta, efter vår söta sommarponny, som var så förtjust i björnbär. Egentligen ska den vara dubbel, men den blir så väldigt hög och svår att hantera då, så jag "glömde" översta tårtbottnen. Det rosa på tårtan är grädde blandat med björnbär (styckfrysta) och toppingen är riven vit choklad. Fördelen med att göra tårtan så här är att det går snabbare och den blir mer lätthanterlig vid serveringen. Nackdelen är att marängen mjuknar och det där knastriga, krispiga, übersöta är en av de saker som gör tårtan väldigt god.

Jag ber om ursäkt för bildkvaliteten. Tagen i halvdant ljus med mobilen. Åh, vad jag önskar mig en ordentlig kamera!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar