lördag 25 augusti 2012

Årets lyxigaste macka

I förra veckan var vi i stugan och förberedde för hyresgäster. Mitt i städandet och fixandet försvann mammas hund och vi fick avbryta aktiviteterna för att leta. Jag tittade nere vid dammen och med Rufus i följe begav jag mig mot vår lilla badplats. Det var längesedan jag var där och det såg inte riktigt ut som jag minns. Erosionen har gjort att stigen liksom hamnat nästan i vattnet. Jag hittade ingen hund men gjorde ett annat fynd. Kantareller! Få, men gyllene gula och härligt lockande. Samtidigt som min uppmärksamhet drogs till skogens guld tröttnade Rufus och vände på tassen. Jag gick tillbaka mot stugan med mitt fynd och nu var visst båda hundarna borta. Tur att de några minuter senare hittade både varandra och en katt de kunde göra gemensam sak i att jaga. Katten hann undan, hundarna fångades in, kantarellerna smörstektes och hamnade på en macka tillsammans med en skiva parmaskinka samma kväll. Slutet gott, allting gott.

tisdag 21 augusti 2012

Rondinipremiär

Äntligen är de färdiga. Äntligen får jag äta ugnsbakad rondini igen. Det finns ett helt gäng klara ute på armeringsnätsställningen i landet och många blommor, så jag hoppas kunna skörda långt fram i höst. För att få dem sådär krämigt goda prickar man och sätter in dem i ugnen på ca 175 grader ungefär så länge som det tar att gå långa rundan med Rufus och samtidigt plocka 0,5 l björnbär. Björnbären ligger förresten på styckfrysningsbrickan i frysen nu.

Hur lång tid långa rundan tar? Normalt 40 minuter. Med björnbärsplockning bortåt en timma.

lördag 18 augusti 2012

Det blir en ny ändå

Ugnen har krånglat ganska länge. Helt plötsligt blev inte favoritbrödet klart, trots att jag bakat det säkert 50 gånger innan, på precis samma sätt. Ingenting blev klart som det borde. Irriterande. Så en dag öppnade jag ugnsluckan som vanligt och det sa "klonk". Fjädringen hade givit upp. Jobbigt. Spisen är ju inte så gammal, nog borde den hålla ett tag till? Eller? Den är åtta år... Det kanske är normal livstid för en förhållandevis billig spis?

Lösningen är självklart att åka till närmaste vitvarubutik, alternativt uppsöka en sådan på nätet, och beställa en ny, men det finns några komplicerande faktorer. En är att snickaren som satte in mitt kök förlitade sig på ögonmått istället för tumstock och mina bänkskåp har därför en höjd av 86 cm istället för 90 som är standard. De flesta spisar är just 90 cm höga. Då, för åtta år sedan, var det ganska enkelt att hitta en variant som gick att sänka till 85 cm. 85 cm är nämligen gammal standard. Typ 60-tal. Nu är de spisarna färre. En annan komplicerande faktor är att jag har planer på att bygga ut huset och bygga om hela köket inom något eller några år och då ha ugnen inbyggd i ett högskåp och separat spishäll. Motivationen att investera i en ny spis är alltså för tillfället väldigt låg.

Efter ännu ett misslyckat bakverk gick jag dyster till sängs härom kvällen. Men det är lustigt vad en god natts sömn kan göra, för i bilen på väg till Göteborg och dagens kundmöte såg jag lösningen framför mig, klart lysande ungefär som en stjärnhimmel ute på landet en iskall vinternatt. Jag köper förstås ugnen och hällen nu och återanvänder när jag bygger om köket. Den enda extra investering som behöver göras är skåpet. Det kostar 820 kr på IKEA. Ja, och lite småplock till, men det lär landa på max 1500 kr i "onödiga" utgifter. På onsdag ska jag till Göteborg igen. Tror jag svänger om IKEA för lite shopping den eftermiddagen.

Puttenuttegulledutt och blåbärsmuffins

Efter ett besök hos farbror knotknackaren har man rätt att belöna sig. Eller är det helt enkelt så att kiropraktorbesöken av någon underlig anledning sammanfaller med besöken i Halmstad där närmaste Lagerhaus finns? Som dessutom ligger på några minuters gångavstånd från nämnda kiropraktors mottagning? I vilket fall övertygade jag mig själv snabbt och lätt om vikten av belöning och smet in i pryttelbutiken. Tio minuter senare kom jag ut med en stor påse full av smågodis. Det mesta väldigt sött. Det mesta rosa. Ett nytt durkslag. Rosa. En ny liten skärbräda. Rosa. En ny måttsats. Rosa. En ny slickepott. Rosaprickig. Allt så sött så det får hänga framme i köket istället för att husera i de redan överfulla lådorna.

Det blev ett impulsköp till, visserligen vitt men minst lika sött. Silikonmuffinsformar med öra och tillhörande fat. Cup cake-formar på riktigt. Här med blåbärsmuffins och blåbärsfrosting. Förpackningen innehöll fyra formar och en halv sats av blåbärsmuffinsreceptet blev perfekt.

Blåbärsmuffins (ca 8 stora, 16 små)
50 g smör
1,5 dl mjölk
2 ägg
2 dl socker
3 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
1,5 dl blåbär

Smält smöret och blanda med mjölken. Låt svalna medan socker och ägg vispas vitt och pösigt. Rör i mjölkblandningen, vetemjöl och bakpulver till en jämn smet. Fördela smeten i muffinsformar. Lägg i blåbären. Grädda mitt i ugnen på 225 grader C i ca 10 minuter.

Blåbärsfrosting
40 g smör
100 g philadelphiaost
0,75 dl florsocker
1-2 msk blåbärssylt (valfritt)

Låt smöret bli rumsvarmt. Vispa ihop smör, philadelphiaost, florsocker och blåbär. Bred på muffinsen när de svalnat. Toppa med några blåbär.

lördag 11 augusti 2012

Bukett på köksbordet

Det lagas inte speciellt mycket mat här hemma. Inte några nya, spännande rätter jag vill dela med mig av iallafall. Det bakas inte så värst ofta heller. Det kunde bero på att jag inte har tid eller lust, men sanningen är att det är spisens fel. Eller ugnens. Helt plötsligt en dag bestämde den sig för att bli väldigt mycket mindre effektiv. Så mycket mindre effektiv så allt som tidigare blivit perfekt enligt receptens rekommendationer aldrig blir klart. Typ. Konstant misslyckat. Varmluftsalternativet fungerar fortfarande oklanderligt, men alla varmluftsugnsentusiaster får förlåta mig. Det blir inte lika bra. Därav recepttorkan på bloggen.

Men jag gör annat. Pyntar köksbordet med fina blommor t.ex. Två av mina favoriter, sensommarens tacksamma skönhet Solbrud och Kärleksört. Jag tycker Kärleksörten är fantastisk, hela säsongen, från den sticker upp sina bulliga små skott på våren tills den står med torkade, rödbruna blomsterklasar på senhösten. För att inte tala om hur vackra de är prydda av rimfrost. Ännu så länge är de mintigt gröna men några enstaka har börjat skifta i rosa. När de är mörkt rosa och ingenting grönt syns är det höst. Men ännu är det en tid kvar tills dess. Tid att njuta av de sista sommarveckorna.