Skitkamera!!!

Sanningen är att den har krånglat sedan dag ett, min senaste kamera, och nu har den lämnat in helt. Vägrar fälla ut objektivet. Konsekvensen är att bloggen blir lidande. Inga foton -inga inlägg. Ny kamera ska inhandlas, men just nu är det en investering som inte riktigt passar plånboken. När ekonomin tillåter blir det kameran ovan. Bäst i test upprepade gånger. Sedan ska här bloggas!

Äntligen!

En del projekt tar längre tid än andra. Att få elda i kaminen i vardagsrummet är ett av de mest utdragna. Det började med att jag besviket konstaterade att det som liknade en öppen spis bara var för syns skull och så igenmurad en spis kan bli. Jag placerade stora blockljus där och drömde om den kakelugn som en gång stått på samma plats. Några år gick och jag bestämde mig för att byta ut den söta, antika kaminen som stod vid husets andra murstock mot en mer effektiv dito. När sotaren var och provtryckte nya kaminen frågade han vad jag skulle göra med den gamla och sa sedan: -men skulle inte den passa perfekt här? Jo, den var som gjord för utrymmet.

Så jag lät glidgjuta murstocken, renovera kaminen och installera den. Men det var vår och det blev sommar och behovet att elda var inte så stort. Livet kom emellan, och först 1,5 år senare tog jag mig i kragen och bokade in sotaren för provtryckning. Det gick inte bra. Murstocken läckte som ett såll. Fast man har 10 års garanti på en glidgjutning så det skulle inte vara några problem. Jag ringde företaget som gjort det. Och ringde. Och ringde. Och ringde. De lovade varje gång att ringa tillbaka men det hände inte. Då är det bra att ha en driftig mamma. I höstas tog hon tag i saken och kontaktade dem. Jag vet inte vad hon sa, eller hur hon sa det, men det gav resultat. Ny glidgjutning och idag provtrycktes och godkändes murstocken. Jag skulle tro att det är ca ett halvt sekel sedan det senast kom rök ur den skorstenen. Mysfaktorn har stigit markant i mitt lilla hus.

Aldrig mer frusna fötter

Som frekvent stall- och ridhusbesökare går jag ofta omkring med frusna fötter. Mardrömmen är ett dagslångt domaruppdrag en av årets kallaste vinterdagar. Att döma är ingen mardröm, men kylan som förvandlar mig till is inifrån och ut är det. Förra året var jag med om att det ångande varma kaffet jag fått på morgonen hade frusit till is när jag var färdig. Fötter och händer hade intagit ungefär samma tillstånd. Det tar evigheter att tina. Varm dusch och raggsockar hjälper inte. För några veckor sedan tröttnade jag. Aldrig mer att jag ska känna det som om tårna ligger som 10 små nypotatisar i skorna. Efter en del googlande hittade jag dessa från kanadensiska Sorel. De ska hålla fötterna varma ner till -30 grader C. Dyra som skam men jag beställde och tipsade sedan nära och kära om att det jag önskade mig i födelsedagspresent redan var på väg. Idag hämtade jag paketet och i eftermiddag ska de testas. Första provningen gick bra. De känns väldigt sköna. En bonus är att jag även tycker de är snygga. Undrar om de kan dras av på deklarationen som omkostnader?

All lycka under 2013

Gott Nytt År! Som vanligt firades gamla året av och nya in med mängder av fyrverkerier. Här började det smälla den 28 och fortfarande hörs enstaka knallar. Jag förstår inte vitsen med det. Visst, ljuseffekterna är häftiga, men ack så flyktiga. Hur kan någon alls tycka det är valuta för alla pengar det kostar? Dessutom, har man tillbringat nyår tillsammans med några rädda husdjur, försvinner charmen med smällandet med ljusets hastighet. Min vovve vägrade kissa från kl. 16 igår. Han kröp skräckslagen och skakande in under brorsans julgran och rörde inte en fena från kl. 21 tills jag drog fram honom för att åka hem en stund efter tolvslaget. Först kl. 01.00, efter två varv i trädgården, fick jag övertygat honom om att det var dags att lyfta på benet och vrida på kranen. När han äntligen gjort det sprang vi hem och han studsade upp på trappan. Kunde inte komma in fort nog. Och då är min hund ändå förhållandevis oberörd jämfört med många andra. När jag ser honom gör det ont i hjärtat, inte så mycket för hans skull som för alla vilda djur, alla hemlösa katter, alla hästar, kor och andra djur som inte förstår varför kaoset brutit ut. Spontant vill jag förbjuda alla fyrverkerier men det är nog väl hårt. Vad sägs om krav på tillstånd för ALLA raketer? Tillstånd som delas ut ytterst restriktivt och i realiteten bara till offentliga myndigheter som kommun och stat? Jag hoppas det blir verklighet en dag, om inte för djuren så för alla de kostnader denna legala pyromani orsakar samhället årligen.

Efter detta brandtal önskar jag alla ett lyckligt nytt år!

Lucka 17

Idag var det dagen J som i Julgransinköp. Jag såg framförmig en eftermiddag i bilen runt, runt, runt i stan för att hitta det perfekta exemplaret. Den där granen som det står "Karolina" på. Innan granjakten kunde starta tog jag med Rufus på en promenad och passade samtidigt på att posta några brev. På hemvägen gick jag förbi "Gröna affären", som varit gul i årtionden, men var grön när jag var liten. Den ligger strax bortanför Gamlamormors hus där det nu är kafé. Som liten brukade jag få gå dit ("Men se dig ordentligt för när du går över gatan!!!") och köpa glassbakelser. Blomformade saker av vaniljglass täckta av ett tunt lager choklad. Sådär goda har jag för mig, men det var spännande att få handla alldeles själv. I vilket fall säljer Gröna affären för tillfället även julgranar. Så jag tog mig en titt och hittade omedelbart inte mindre än tre starka kandidater. Snabbt hem efter plånboken, tillbaka med Rufus på släp och Gran 2012 valdes ut och betalades. Rufus var måttligt road av utflykten och vägrade bestämt gå in i butiken när jag skulle betala. Så butiksbiträdet fick hålla Rufus utanför medan jag slog pinkoden till mitt kort. Graninköpet var klart på en kvart och det var inte det enda positiva. Gångavstånd hem betydde inga barr i bilen. Inflyttningsdagen är bestämd till söndag.

Lucka 11

Bakom dagens lucka döljer sig något så ovanligt som ett vinterkollage i advent från Falkenberg. Inte ofta det händer. Har inte tillgång till statistiken men vita decembermånader är inte frekvent förekommande här på västkusten. En medlem av hushållet njuter i fulla muggar. Rufus är en riktig vintervovve och bäst blir livet när han får tumla runt i snön med bästisen, Goldentjejen Elsa. I växthuset växer och blommar det. Jo, faktiskt. Skörden i somras var urusel, men nu börjar tomaterna mogna och de smakar väldigt gott. Lite surrealistiskt är det allt, men trevligt.

Lucka 9

En av mina favoritaffärskedjor är Village. Jag har sådan tur så mitt jobb för mig regelbundet till Skene och på vägen dit passerar jag Horred. I Horred ligger Serholt och Serholt är Village. Alltså finns där en fabriksbutik. Har jag bara tid så stannar jag till vid fabriksbutiken och tar mig en titt. Veckans besök renderade i julpynt. En vit krans i metall och en vit trägris. Visst blev de fina i mitt farstufönster? Förutom att pynta har dagen ägnats åt att frosta av frysen, sila julsnapsen, hälla den i söta flaskorna och baka pumpamuffins. Jag hade så mycket pumpa så det blev dubbel sats. Får nog ge bort en del, för jag lär inte hinna äta upp dem själv, även om de är vansinnigt goda. 

Lucka 4

I min lilla stad finns en upphöjd plantering, precis bredvid Stadshuset och Rådhustorget (jo, Rådhuset ligger invid det torget med), som alltid är lite extra. Extra fin, extra rolig, extra kreativ. Den görs om efter säsong med nya teman. Till påsk är där något färglatt och äggigt, på sommaren är den översållad av de vackraste sommarblommor och till jul är den pyntad med något jultema. I år tronar mamma julbock högst upp på kullen med 4 små killingar runt sig. Där finns ekorrar och harar och granar och trädet bakom gnistrar av ljus. Väldigt sött, men med en sorglig efterklang. 

På somrarna brukar det gå djur i stadens friluftsområde, Vallarna. Grisar, får, getter. Något år t.o.m. en åsna. I somras hände något oerhört tragiskt. Något som inte får hända. Tre små killingar blev brutalt slaktade en natt. Planteringen är till minne av dem. Det är därför killingarna har fått änglavingar och hjärtan runt halsen. Personligen hoppas jag sommaren 2012 var den sista sommaren kommunen placerade djur på Vallarna. Om inte djuren kan vara trygga där ska där inte finnas några djur. Tråkigt för alla barn som älskat att titta och hälsa på dem, men det enda rätta.

Ett 5-stjärnigt Bed & Breakfast

Vindbackagården

Förra helgen begav jag mig för tredje året i rad till en väldigt speciell plats i närheten av Eslöv i Skåne. Den lilla byn Flyinge och den fantastiska Flyinge Kungsgård. Ett mecka för hästälskare närsomhelst, men helt, helt underbart inspirerande en vecka om året. Den höstveckan då Sveriges finaste unghästar samlas för att kora den bästa av de bästa i varje årgång. Jag har fått förmånen att jobba som funktionär för dressyren. Otroligt inspirerande och lärorikt eftersom jag är dressyrdomare på grundnivå. Första året var jag bara där en dag. Förra året följde delar av familjen samt husbilen med. I år bestämde jag mig för att lyxa till det ordentligt och ta in på B&B. Jag gick in på Eslövs kommuns hemsida och letade upp boende. Bland många alternativ fastnade jag för Vindbackagårdens B&B. Varför vet jag inte. Det såg väldigt charmigt ut på bilderna och gården var helt i min smak. Så jag skickade iväg ett mail och frågade om tillgänglighet, fick positivt svar och bokade.

Och vilken fullträff! Så otroligt mysigt. Fräscht. God frukost. Underbart trevligt värdpar. På fredagskvällen när jag kom hem, trött, hungrig och frusen, så var de levande ljusen i allrummet tända och det stod en skål med äpplen och en med fransk nougat till mig på bordet. Jag var den enda gästen den natten och kände mig så väl omhändertagen. Dessutom är hundar välkomna. Ett stort plus. Förutom rummen har de även en lägenhet för självhushåll. Så ska du till Eslövstrakten och funderar på var du ska bo, lägg Vindbacka B&B på minnet.

Det lilla köket med kyl, mikro och kokplattor



Rummet



Klädkammardelen i rummet

Frukostbuffé framdukad kl. 06.30 på lördag morgon!



Smörgås, yoghurt med müsli och färsk frukt, kokt ägg och kaffe.



Allrummet på fredagskvällen.

 

Del av allrummet.

Årets lyxigaste macka

I förra veckan var vi i stugan och förberedde för hyresgäster. Mitt i städandet och fixandet försvann mammas hund och vi fick avbryta aktiviteterna för att leta. Jag tittade nere vid dammen och med Rufus i följe begav jag mig mot vår lilla badplats. Det var längesedan jag var där och det såg inte riktigt ut som jag minns. Erosionen har gjort att stigen liksom hamnat nästan i vattnet. Jag hittade ingen hund men gjorde ett annat fynd. Kantareller! Få, men gyllene gula och härligt lockande. Samtidigt som min uppmärksamhet drogs till skogens guld tröttnade Rufus och vände på tassen. Jag gick tillbaka mot stugan med mitt fynd och nu var visst båda hundarna borta. Tur att de några minuter senare hittade både varandra och en katt de kunde göra gemensam sak i att jaga. Katten hann undan, hundarna fångades in, kantarellerna smörstektes och hamnade på en macka tillsammans med en skiva parmaskinka samma kväll. Slutet gott, allting gott.

Kaffetestet avslutat

Kaffetestet är avslutat med blandat resultat. Jag gjorde som jag planerade och tog hjälp av mina f.d. kollegor på apoteket. Ja, de var mina kollegor när testet pågick men sedan 2 april har jag nytt jobb. I vilket fall är de kaffesugna varenda eftermiddag och ställde mer än gärna upp som försökskaniner. Deras omdömen förevigades på en lapp som låg i fikarummet. En lapp som blev skrynkligare och mer kaffefläckig för varje dag som gick. Precis som det ska vara. Hur slog det då ut? Blandat resultat måste man säga. De fick sätta betyg från 1 till 4 där 1 var mycket dåligt och 4 var mycket bra. Medelbetyget blev 2,8 och medianvärdet 2,5. Alla tyckte det var ganska bra eller bättre. Själv jämförde jag med andra snabbkaffesorter jag provat och då är Millicano riktigt bra, smakrikt och fylligt med god doft, även om man måste använda ganska mycket pulver för att få till den fylliga smaken. Så om jag ska köpa snabbkaffe blir det nog Millicano igen, fast ingenting går upp mot en kopp gott perculatorkaffe.

Rymningssäkrat!

Han rymmer, Rufus, Inte sådär så han sätter iväg i hundranittio, nej, han lufsar. Går i sin egen värld, undersöker en sak här, luktar på en sak där och helt plötsligt är han långt borta från där han började och borde vara -i trädgården hos matte. Så jag beslutade mig för att rymningssäkra trädgården. Stängsla in den alltså. Helst så det inte syns utan smälter in i häckarna som omgärdar stora delar av trädgården. Eftersom armeringsnät är min standardlösning på de flesta trädgårdsproblem tänkte jag använda mig av det här med. Men väl på byggmarknaden inträffade det som nästan alltid händer mig. Jag kommer hem med något helt annat än jag tänkt. I det här fallet ett 60 cm högt "trädgårdsnät" med tillhörande stödpinnar. Hemma igen skred jag till verket och en timma senare var inhängnaden ett faktum. Till Smillas förvåning som drog rakt in i nätet på väg från grannens tomt in på sin egen. Stackaren!
Nästa steg i processen var att testa. Funktionstesta. Säkerhetstesta. Till självklar testare utsågs Rufus (jo, det är bakdelen och ja, han har en väldigt kort svans och liknar mest ett får bakifrån). Han smög först omkring och verkade undra när det skulle ta stopp. Efter 10 minuter insåg han hur det låg till. Han var lös! Jösses vilken fart han fick! Stor lycka. Smilla var också med och hon är ju en trevlig katt så henne kan man leka med, verkade Rufus tänka. Smilla for upp i äppelträdet. Rufus tittade förvånat efter henne. Men hon var snart nere igen. "Nu leker vi tjuv och polis" sa Rufus. "Du är tjuv, Smilla." Smilla gjorde som en sann tjuv, tog ett vigt språng över det nya stängslet och var borta. Rufus gnällde. "Varför stack du nu när vi började få så roligt?" Men han övergick snart till att roa sig på egen hand. Stängslet fick godkänt och matte ägnade en stund åt att våra trädgården.När vi kom in var vi trötta båda två. Mest Rufus. Han slocknade på köksgolvet. Nöjd.

Kaffetestare

Jag har blivit utvald som en av Smartsons testpiloter. Gevalias nya snabbkaffe Millicano ska avsmakas och bedömas. Jag måste erkänna att jag aldrig gillat snabbkaffe. Det är något jag dricker i undantagsfall, när det är det enda koffeinhaltiga alternativet som finns att tillgå. Men enligt beskrivningen ska just det här vara annorlunda. Mycket bättre. Jag ser med spänning fram emot att prova och, kanske, kanske, omvändas till snabbkaffefrälst. Men planen är större än så. Jag ska engagera mina kollegor, de kaffepimplande damerna på apoteket. De flesta av dem tycker snabbkaffe är helt OK. Undrar om det här blir bättre än OK? Tillochmed bra?

Evigheter sedan men jag finns fortfarande

Korgen med minigranarna på trappen dekorerades med Ingrid Marie strax före jul. Äpplena låg där så röda och vackra och såg lika färska ut som den dag de inhandlades. Ända tills för någon vecka sedan. Då upptäckte några koltrastar läckerbitarna. Några försiktiga pickanden första dagen. Så mer och mer. Modigare och modigare pippifåglar (eller glupskare?). Jättemysigt, tyckte jag först. Ända tills jag insåg att det som går in går även ut. Väldigt snabbt verkar det som. Typ oprocessat. På min trapp. Uääk! Nu är juläpplena slut och koltrastarnas matplats har, på mitt initiativ, flyttat ut i trädgården. Alla glada och nöjda.

Gott Nytt 2012

Strax före jul var jag på Pensionat Styrsö Skäret för att motta och njuta av min julbordsvinst. Det var en härlig vistelse i underbar miljö. Ett mer komplett resereportage kommer senare. I avvaktan på det önskar jag alla Gott Slut och Gott Nytt!

Den där bra men underliga doppskeden

Den som jag förtvivlat försökte beskriva med ord i föregående inlägg. Här är den på bild.

Julgodishjälpredan nr 1

Små specialmaskiner är egentligen inte min grej men den här älskar jag. En chokladsmältare. Ovärderlig i julgodistider. Jag fick den av min ena bror i julklapp för några år sedan och den används flitigt, inte bara till jul utan närhelst choklad av någon anledning behöver smältas. Med den följde även diverse praktiska små saker som formar att gjuta choklad i och "doppare". Favoriten är en liten sked som är som en spiral. Man lägger kulan som ska chokladdoppas i skeden och överflödig choklad rinner lätt av. Dessutom skapar den ett vackert mönster på toppen av kulan. Som en ros. Liknande maskiner finns att köpa i välsorterade vitvaru-/hushållsmaskinbutiker för några hundralappar.

Vår nya familjemedlem

Smillas och min lilla familj utökades med en ny medlem förra veckan. Han heter Rufus och kommer från Rumänien. Rufus är en äkta rumänsk byracka på ca 15 månader. Alltså en underbart söt och gullig hund av obestämd ras som fick en tuff start på livet. Men nu är allt bra tycker han. Egen matte, egen kattkompis, egna sovplatser, egna tuggben och egna leksaker. I ett varmt och mysigt alldeles eget hem.

Första mötet med nya matte. Hon hade med sig skinka och

skinka är väldigt gott. Kan muta den försiktigaste av hundar.

I egna bädden andra dagen hemma. Fortfarande för

blyg för att flytta på sig.

Nya hemmet utforskas långsamt. I vardagsrummet fanns en

lurvig matta som är helmysig att sova på.

Nakna golv är läskiga så det tog några dagar innan Rufus

vågade sig till matplatsen. Men den är bra den med.

Man har uppsikt över gatan.

Bäst att hålla utkik så man vet vad som händer.

Vit choklad och reklam

Vit choklad är väl sött att äta som det är men fantastisk som smaksättare i mousse, tryffel och annat gott. Vit blockchoklad tycker jag är av för dålig kvalitet och den som finns att köpa i de flesta affärer är både dyr och smaksatt men vanillin, vilket jag tycker ger en otäck eftersmak. Men jag har hittat en som är perfekt. Lidls egen (nu tror alla att jag är stort Lidl-fan och det är jag inte, men de har en del bra saker). Kostar 13 kr för 200 g. Rekommenderas!

Julklappstips för dem med tassar

Nej, råttor har aldrig varit och kommer aldrig att bli mina favoriter men just dessa uppskattas stort av några andra. Familjens hundar. Mammas Bella, brorsans Stina och nu min Rufus, alla tre tycker de att IKEAs mjukisråttor är toppen. Bella bär runt sina, försiktigt, försiktigt. Stina sliter av dem tassar, svans och avslutar med att sprätta upp dem, snabbt och effektivt. Rufus verkar vara någonstans mittemellan. I vilket fall rekommenderar jag dem (och IKEAs andra mjukissaker) till alla hundägare. Garnögon, garnnos, inga hårda, lösa delar och ett pris som gör att man har råd att köpa nya ofta. Finns dessutom i musvariant för alla lekglada kissekatter. Julklappstips för fyrbenta alltså.