fredag 30 september 2011

Fulla burkar

Har jag nämnt årets rekordskörd av päron? Några gånger va? Trodde väl det. I vilket fall är gråpäronträdet tomt på frukt nu och det andra (som jag inte riktigt vet vilken sort det är) har tagit vid. Det är mina absoluta favoritpäron. Stora, fasta, saftiga, söta. Väldigt bra till marmeladen som blivit en klassiker hos mig. Den med päron, ingefära och valnötter. I tisdags hade mamma och jag massproduktion. 40 likadana små burkar med gröna lock blev det.

Burkarna har vi köpt från Flaskor&Burkar, en väldigt bra nätbutik. Om man köper direkt från glasbruken måste man ofta köpa pallvis och det kan bli fler burkar än en ensam person behöver under en livstid. Flaskor&Burkar agerar mellanhand och köper de där stora kvantiteterna och säljer i mindre till privatpersoner och små företag. Lite dyrare per burk men ändå bra mycket billigare än i vanliga handeln. Servicen är dessutom kanon. Lysande säger jag.

Planen är att de päronmarmeladfyllda burkarna ska få sällskap av jordgubbsmarmeladfyllda dito och närmare jul säljas på en plats nära mig. Falkenberg alltså. Julklapps- eller gåbortpresenttips till den som har allt och gillar lyxmarmelad.

torsdag 29 september 2011

Små överraskningar

Rosenskärorna hade vissnat, så jag drog upp dem ur krukan och slängde på komposten. Krukan blev ståendes. Gissa om jag blev förvånad när jag råkade slänga en blick på den häromdagen. För de vissna rosenskärorna har frösått sig och inte bara det. Några fröer har drabbats av total årstidsförvirring och grott. Jag har tyvärr dåliga nyheter för dem. Vill ni ha sommar får ni flytta till södra halvklotet och jag betalar inte biljetten. Allt som erbjuds är ett frostfritt boende i mitt växthus och jag misstänker att det är både för mörkt och kyligt.

tisdag 27 september 2011

Grönkål fast det inte är jul

De hade legat i frysen länge, korvarna med grönkål från Harplinge. Så länge så jag kände att det var dags att göra något av dem, trots att det inte är jul. Dessutom växer ju årets julgrönkål fortfarande i mitt trädgårdsland. (För läsare som inte har anknytning till Halland så kan jag berätta att stekt grönkål är det viktigaste tillbehöret till julskinkan här. Kallas även långkål.) Men om man inte ska steka kålen och smaksätta med grädde, sirap och vitpeppar, vad gör man då? Soppa kanske? Med den goda chorizon som finns på Willys? Ja, det gör man. Och det blir bra.

Grönkålssoppa med chorizo (5-6 port.)
ca 500 g kokt, hackad, fryst grönkål
ca 300 g chorizo
1 stor rödlök
1,5 dl grädde
2 dl mjölk
ca 6 dl vatten
salt, vitpeppar, svartpeppar, smör

Hacka löken fint. Hacka grönkålen lite extra. Skär chorizon i skivor. Hetta upp smör i en stekgryta och stek grönkål, lök och chorizo tills löken börjar mjukna och chorizon fått lite färg. Tillsätt grädde, mjölk och vatten. Mängden vatten är ungefärligt, tillsätt så mycket som du tycker är lagom. Låt soppan sjuda i ca 15 minuter. Smaka av med salt, vitpeppar och svartpeppar. Servera med ett pocherat ägg.

Mot en vacker vår

Min snälla pappa levererade ju tulpanlökar med medföljande vissnande tulpaner sent i våras (vilket jag berättar om här). Hela sommaren har de legat på tork i mitt brygghus. I helgen plockade jag av allt visset och förberedde för att få lökarna i jorden. En hel lövkorg full med tulpanlökar blev det. Jag tänkte sätta alla i rabatterna framför huset men trots ett slösande av rang finns det fortfarande en hel del kvar. I-landsproblem. Som är lätt att lösa. Jag har fler rabatter. Nu håller jag tummarna för ett hav av vita och lila tulpaner i maj 2012.

söndag 25 september 2011

Läskiga läckerbitar

Det är visserligen mer än en månad kvar men jag bjuder ändå på mer Halloween. Ebba (brorsdottern) och jag var nämligen på GeKås idag (även känt som "Ullared" vilket egentligen är namnet på byn, inte varuhuset) och hittade till Halloweenhyllan. Några pumpainspirerade ljusstakar och ljus följde med hem och planer för ett Halloweenkafé började smidas. Tema skräck! Bilderna kommer från Better Homes & Gardens där det även finns mer detaljerade beskrivningar över hur man går tillväga.

söndag 18 september 2011

Favorit i repris-det ska vara katt i år

Jag har tipsat om den förut men gör det igen, den amerikanska tidningen Better Homes & Gardens outtömliga hemsida. Recepten är lite svåra att följa eftersom de är skrivna för amerikanska ingredienser och med underliga, amerikanska mått, men tips och inspiration finns i överflöd. Jag har i flera år prenumererat på ett nyhetsbrev de kallar "100 Days of Holidays" som precis har börjat dimpa ner i mailboxen igen. (Klicka på fliken "newsletter" i listen längst upp till höger om du också vill prenumerera) Idag var det katt-tema inför Hallowen. Katter gillar ju jag så det är möjligt att en kopia av missen ovan pryder min trappa om en dryg månad. Pumpan kommer självklart inhandlas hos Karlboms. Precis som vanligt.

onsdag 14 september 2011

Uppsalafrukost



Under två av mina studentår i Uppsala delade jag lägenhet med bästisen Titti. Vi bodde inte bara ihop, vi var kursare och stallkompisar med. Våra hästar var dessutom också bästisar. Eller ja, min valack var nog snarare störtkär i Tittis sto. Kärlek vid första ögonkastet. Förutom att dela intressena för farmaci och hästar har vi båda ett helt gäng söta tänder. Titti delade med sig av sina favoritrecept hemifrån Hov i Östergötland. Ett är den knäckiga pajen ovan. Vi måste ha bjudit på den någon festkväll hemma i lägenheten och det blev en del över. Morgonen efter kommer Titti utstudsandes i köket och säger stort leende: -Paj till frukost! Först blev jag paff för paj är nono till frukost. Men jösses vad gott!

Jag tror inte jag ätit pajen sedan vi flyttade från Uppsala och det är lääääängesedan men jag minns den väl. I somras när Titti med familj var här och hälsade på bad jag henne skicka receptet. Det visade sig att det var ett tag sedan hon bakade den hon med. Det som gör pajen lite annorlunda är att den innehåller äppelmos istället för färska äpplen. Äppelmos går att byta mot pärondito...

Tittis knäckiga äppel(päron)paj
botten
125 g smör
1 dl strösocker
3 dl vetemjöl
0,5 tsk bakpulver

fyllning
3-4 dl äppel/päronmos

knäcktopping
100 g hasselnötter
75 g smör
0,75 dl strösocker
1,5 msk vetemjöl
2 msk vispgrädde

Smält smöret till botten och blanda med övriga ingredienser. Tryck ut i en pajform, ca 28 cm i diameter. Grädda mitt i ugnen i 200 grader i 8-10 minuter. Låt botten svalna. Bred moset över botten. Hacka hasselnötterna grovt, blanda med övriga ingredienser i en gryta och smält ihop. Bred över moset och grädda mitt i ugnen, 200 grader, i ca 15 minuter tills ytan är gyllene och knäckig. Servera pajen avsvalnad med vispad grädde.

söndag 11 september 2011

Alldeles vanligt ...päronmos

Med årets minimala äppelskörd blir det inget äppelmos. Päronskörden är desto mer tilltagen. Rekord faktiskt. Självklart får detta faktum mina tankar att gå igång. Varför gör man bara äppelmos och inte päronmos? Går det inte att göra mos av päron. Så jag googlade. Svaret är att det går alldeles utmärkt att koka päronmos. Ofta lade hade man förr några päron i äppelmoskoket för att förhöja smaken. Göra äppelmoset lyxigare. Främsta anledningen till avsaknaden av päronmos på butikshyllorna är tydligen hållbarheten. Päron har en väldigt mycket kortare hållbarhet än äpplen.

Jag bryr mig inte om det där med hållbarheten. Dels har jag tillgång till frys ;), dels är päronmoset så gott så det blir ändå inte långvarigt. Jag har kokat två omgångar gråpäronmos nu. Ett fasligt skalande är det men det är det värt. Enda nackdelen jag kan se är att päron vätskar sig mer än äpplen så man måste hälla av en del innan man mosar.

Päronmos, ca 5-7 dl
ca 1 kg päron
4 kanelstänger
1 dl vatten
1-2 tsk citronsyra
2-3 dl strösocker
1 tsk Atamon

Skala och kärna ur päronen. Häll i en kastrull (använd gärna en pastagryta eftersom det gör det lättare att hälla av överflödig vätska) med vatten på botten. Koka i ca 20 minuter tillsammans med kanelstängerna. Häll av överflödig vätska. Mosa päronen med en mixerstav. Tillsätt citronsyra och socker efter smak. Konservera med Atamon. Häll upp i Atamonsköljda burkar.

onsdag 7 september 2011

Puh! Alla äpplen plockade


Jag var duktig idag efter jobbet. Jag skördade alla mina Brunnsäpplen. Alla båda. De´ bidde bara en tummetott i år, totalt 5 äpplen. Två ramlade ner utan att jag märkte det och ruttnade på marken. Ett hamnade i riven form i en bröddeg. Dessa två har hängt i ett bra tag men fick ge sig för den gångna nattens blåst och låg idag snällt bredvid varandra i den mjuka mossmattan (grön matta av mestadels mossa med marginella gräsinslag, till skillnad från det som kallas gräsmatta och främst består av just gräs) nedanför trädet. Skörden är visserligen extremt liten men å andra sidan har det vackraste Brunnsäpple jag sett producerats just i år. Det till höger.

20110908 Det vänstra äpplet skivades ikväll i en ugnspannkaka. Sista och vackraste äpplet ska... ska... ska jag nog äta upp som det är.

lördag 3 september 2011

Ny favorit

Detta är min nyaste favorit. Han heter Rufus och kommer från en stad i Rumänien som heter Botosani. Där sprang han omkring på en fält, ensam och övergiven, bara några månader gammal. Någon måste ha mött hans snälla och bedjande blick och bestämt sig för att han är värd ett bättre liv. Via en organisation som heter ADOR och hjälper hemlösa hundar hamnade han hos Dinas Ark. Jag såg ett kort och fastnade totalt. I oktober flyttar han hem till Smilla och mig.

Det är väldigt vanligt att hundar springer omkring ensamma och övergivna på fält och andra platser i Rumänien. Det är ett stort problem som den rumänska staten försöker lösa genom att bunta ihop dem i undermåliga hundhägn och avliva dem på de mest brutala sätt. Det är en lösning för stunden men absolut inte på lång sikt. Istället gör det att alla de som låter sina okastrerade hundar springa omkring fritt och därmed även para sig glatt och oöverlagt, får en snabb och smidig utväg. Släng ut de oönskade avkommorna (och kanske mamman med), staten tar hand om problemet. Förfarandet ger dessutom den rumänska staten inkomster, dels genom att det sysselsätter ett stort antal individer, dels genom de EU-bidrag som hamnar där. Själv tycker jag varenda EU-krona skulle användas för att kastrera alla lösa hundar och höja hundens status i det rumänska samhället.

Jag är självklart inte ensam om att tycka så, många frivilligorganisationer i Rumänien jobbar just för det. Dinas Ark är en av dem. Dinas Ark grundades och drivs av svenska Viktoria Tocca, som bor i Rumänien. Förutom att hjälpa hundarna på plats förmedlar och ombesörjer Dinas Ark även adoptioner av hundar. Dinas Ark behöver också hjälp för att kunna driva verksamheten, pengar (varendra krona går direkt till hundarna) och hundrelaterade saker. Koppel, halsband, leksaker, mat, filtar, transportburar t.ex. Har du något för hund som ligger hemma utan att användas? Snälla, kontakta mig så ser jag till att det hamnar där det verkligen behövs.