Höstat i köket

Jag kände för att fixa lite i helgen så sommardukarna åkte ut och höstdukarna in. Kärleksörten blommar vackert nu, och trädgården fick bidra med några till favoritvasen. Höstastern står också lite bortglömd i ett hörn. Måste nog flytta på den, för den verkar inte trivas alls. Jag vet att där den tycker om att bo agerar den farligt likt ogräs. Det får bli till våren.

Skördetid på Bräckevägen

 Det är skördetid på Bräckevägen. Minns ni min böntipi? Den blev kanske ingen tipi, snarare en frodig totempåle, och ärtorna gav lite frukt, men vissnade ner. Jag vet inte om det är för att sommaren varit ovanligt varm och torr och de behövde mycket vatten, eller om bönorna konkurrerat ut dem. Kanske både och. I vilket fall är det ett vackert inslag i grönsakslandet och bönorna har så fin färg. Tips på hur man tillreder dem mottages tacksamt, för jag har aldrig odlat bönor tidigare.

 Potatisodlingen pågår i ett murbrukstråg, modell större. Eftersom blasten växte sig gänglig och aldrig blommade trodde jag avkastningen skulle bli ungefär noll. Jag hade fel. Inte någon rekordskörd, men alldeles tillräckligt många för mitt ensamhushåll. Fina och röda är de också.

Tomatplantorna och gurkplantan fortsätter leverera. En gurka varannan dag och fortfarande många på gång. Tomater plockar jag varje dag. Ibland några få, andra gånger så många så jag kan dela med mig till familj och vänner. Äppelträdet har jag ingen bild på, men det är tungt av frukt och en hel del ligger på marken nedanför. Så B-M, det är dags nu.

Inte alls grisen i säcken

Tänk att en tanig liten planta för 15 kr från den danska matvarubutiken kan växa sig så stor och stark! Den inhandlades lite på vinst och förlust. Jag hade inte en aning om vad jag skulle få, mer än möjligtvis tomater, och de kommer ju i många olika skepnader. Små plantor, stora plantor, små tomater, stora tomater, röda tomater, gula tomater, orange tomater, svarta tomater, söta tomater, syrliga tomater. Just de här visade sig vara medelstora och smakrika och plantan är minst sagt produktiv. Före första skörden räknade jag till 60 stycken och då blommar plantan fortfarande.

Just i år har jag ändrat lite på tomatodlingen. De har fått flytta strax utanför växthuset istället för att stå under tak, och det fungerar bättre. Dels blir plantorna kraftigare när de utsätts för väder och vind, dels har de inte drabbats av de där glupska fjärilslarverna som brukar dyka upp. Jag bara älskar att kunna gå ut i trädgården och plocka mina egna grönsaker. Även gurkplantan fortsätter leverera.

En trevlig diva

Ända sedan växthuset stod klart har jag odlat gurkor på sommaren. Hemodlade gurkor är så mycket godare än de köpta. Jag har testat flera sorter, både småplantor köpta på handelsträdgården och fröer jag drivit upp själv med blandade resultat. Ibland har det gått bra, med god skörd, andra gånger har det gått mjöldagg på plantorna och ytterligare några år har de översållats av glupska fjärilslarver. Men det finns en sort som nästan alltid fungerat och som jag återkommer till efter varje utflykt till andra varianter. Diva. Heltjock och halvlång slanggurka, mild i smaken med tunt skal. I år är plantan finare än någonsin (vädret?). Jag har redan skördat tre gurkor och många, många fler är på gång. Det fina är att just Diva nästan alltid går att hitta som fördriven planta på handelsträdgårdarna. Smidigt.

Det är lite förhistoriskt i år

Bloggandet är det sisådär med, men in trädgården växer det. Igår plockade jag en liter stora, röda jordgubbar i mitt land. Den gängliga lilla tomatplantan som inhandlades på Netto för 15 kr har vuxit sig stor och kraftig och är full av tomatklasar som håller på att mogna. Gurkplantan står i växthuset och skörden ser minst sagt lovande ut. Bättre än någonsin. Vindruvsplantan ger frukt för andra året och de blivande klasarna sitter tätt. Lavendeln har aldrig varit tätare eller blommat mer och skuggrabatten som blivit solhörn sedan grannen tog ner videträdet ser lätt dinosauriskt förhistorisk ut. Jag har aldrig sett större Hostablad. Både äppelträd och päronträd dignar av kart och det gör mig lätt förtvivlad. Hur ska jag hinna ta hand om all frukt? 2014 är ett fantastiskt år för växter.

Odling tipi-style

Idag planterade jag ut årets blygsamma odlingar, ärtor och bönor som jag köpte på Chelsea Flower Show förra året i roliga färger. Ännu är det bara små plantor med gröna blad. Med inspiration av förra årets Sommar med Ernst blev klätterstödet "tipi-style". Allt fanns i gömmorna hemma, hässjestören, repet och bambupinnarna. Bambupinnarna var faktiskt en enda lång som jag delade i sex bitar. Bambupinnarna är till för att fästa repen i. Jag tror Ernst använde stenar, men jag tycker detta är bättre. Nu är det bara att vänta och se. Med lite tur har jag inte bara bönor och ärtor framåt hösten, jag har en vacker installation i trädgården med.

Blommande rosmarin

För första gången på många år blommar min rosmarin. Den är alldeles full av knoppar. Det har nog varit en bra vinter för växterna i växtlusthuset. Igår tog jag äntligen ut alla pelargoner och klippte ner dem. Som vanligt hade de drabbats av löss, så jag var ganska drastisk. Någon som har tips om hur man undviker lössen?

Lågintensiv odling i år

Bilden är lånad från bloggen "Pyttiminpanna"

I vanliga fall brukar mitt hem vara rena fabriken vid den här tiden på året. Massor av tidningspapper, pappkassar fulla av nytillverkade såkrukor. Krukmakaren går varm. Inte i år. Det som för 10 år sedan känder som eoner av tid är dags. Det lilla huset på Bräckevägen ska målas om. Senast var det minst sagt ett drygt jobb där huset först skulle skrapas rent på den plastfärg det var täckt med. Tog 2 år innan allt var målat. Nu lär det bli något lättare, tack och lov! Bara ett lager färg och samma kulörer som tidigare. Men ändå. Jag vet vad jag ska pyssla med i sommar och tiden för trädgård och odling blir därför ytterst begränsad. Jag ska så en del av de fröer jag köpte på Chelsea Flower Show förra året, några färgglada bönor och en väldigt vacker luktärt, förodla lite sallader, men förutom det blir det köpta plantor. Då kanske jag hinner med att måla om uthusen och staketen med? Med den vackra, ljusröda slamfärgen från Gysinge, Den som inte går att få tag på någon annanstans. När jag ändå beställer linoljefärg kan jag lika gärna köra på med slamfärg med, fraktkostnaden lär bli densamma.

Säsongens mat

Igår gjorde jag något som skulle få vilken stjärnkock som helst grön av avund. När jag tittar ut och ser snön virvla omkring idag inser jag att det var i grevens tid. Jag körde grepen i jorden och grävde upp ett drygt kilogram jordärtsskockor. Det är något med jordärtsskockor som gör mig nästan tårögd. Inte för att det är det godaste jag vet, även om det är gott. Det är snarare tanken på hur fantastisk naturen är, som gör mig rörd. Att den låter mig få ta del av dessa livskraftiga knölar nästan året runt med minimal arbetsinsats. För mig är det en bonus att kunna skörda i mitten av januari, men tänk vad värdefullt det var på den tiden det inte gick att köpa färsk frukt och grönt året runt i vilken kvartersbutik som helst. Imorgon blir knölarna soppa som kommer att serveras med korvchips, kalljäst bröd och vin i glasen.

I mitt orangeri

Det blev plöstligt kallt. Så kallt så jag var tvungen att sätta igång värmefläkten i växthuset. Alla känsliga små plantor övervintrar ju där och jag vill att de ska må bra. En som verkar trivas alldeles utmärkt är citronträdet. Det bär hela tre mogna citroner och jag har redan bestämt vad jag ska använda dem till. Citronkola.

Min blommande trädgård

Idag är det den 20 november och i natt var det nattfrost för andra gången sedan sommaren tog slut. Den milda hösten har gjort att min trädgård fortfarande blommar. De uppstammade rosorna jag köpte för en löjligt liten summa pengar på Netto i våras blommar om för fjärde (!!!) gången, vackrare än någonsin. Blommorna har ändrat färg. I somras var de laxrosa, nu är de scharlakansröda. Luktärten som spridit en sådan fantastisk doft har ännu inte gett sig och två små ensamma blommor försöker förtvivlat övertyga om att det fortfarande är sommar. De har gott sällskap av lavendeln. Är det tredje omgången? Men nu, nu är det alldeles snart slut. Vintern knackar på dörren. Tack för 2013, trädgården!

Huslig i värmen

Nu är det betydligt svalara, men förra helgen stekte solen rejält. Jag var på domaruppdrag både lördag och söndag och led lite med hästar och ryttare som förväntades prestera på topp i hettan. Det var dessutom fälttävlan, så dressyrmomentet var bara starten på dagen för dem. Imponerande insatser från alla. När jag kom hem tog jag ett varv i trädgården och insåg att krusbären behövde plockas av och tas omhand omgående. Jag plockade krusbär i värmen (krusbär sticks :( ) medan Rufus och Smilla slappade i skuggan. Det blev mycket bär i år, 2,5 l. På kvällen kokade jag min numera klassiska krusbärsmarmelad med vanilj. Varje gång jag kokar marmelad är jag så nöjd över burkarna mamma och jag köpte till den gången vi sålde marmelad på julmarknad. De är så lagom stora och det ser fint ut när alla är lika. Eftersom jag oftare ger bort marmelad än äter den själv är det roligt om även förpackningen är tilltalande.

Krusbärsmarmelad med vanilj
2 l krusbär
1 dl vatten
1 vaniljstång
8 dl syltsocker alt. 8 dl socker och 3-4 tsk röd melatin

Skölj och snoppa krusbären. Lägg i en stor gryta. Häll i vattnet och låt koka i ca 15 minuter. Dela en vaniljstång på hälften och skrapa ur fröna.
Om man använder syltsocker: Rör i syltsocker i krusbären, tillsätt vaniljstång/fröer och låt koka i ytterligare 12-15 minuter.
Om man använder socker och röd melatin: Rör i socker i krusbären, tillsätt vaniljstång/fröer och låt koka i ytterligare 15 minuter. Spara ca 2 msk socker och blanda i 3-4 tsk melatin. Rör i melatinblandningen i den kokande bärmassan och låt koka i ca 2 minuter.
Dra grytan av plattan och ställ att vila i ca 15 minuter. Skumma av. Häll i burkar. Jag brukar skölja burkarna i Atamon och även tillsätta Atamon enligt anvisning till marmeladen.

Omoget och moget

 Tänk att jag har vindruvsklasar som hänger från taket. Så väldigt Medelhavsexotiskt. Jag går och klämmer på druvorna ibland för att kolla om de är mogna, trots att jag vet att det säkert är en månad kvar.

Jag har en chiliplanta också och där börjar frukterna faktiskt just mogna. På inrådan av en kock jag känner har jag plockat av och torkat de röda. Nu måste jag nog fråga vad jag gör sedan...

Stockrosrost

Bara något år efter att mina stockrosor blommat första gången drabbades de av sjuka. Bladen blev gulprickiga, vissnade och föll av. Jag googlade och förstod att det handlade om stockrosrost. "INGEN BOT FINNS, DU KAN ALDRIG MER HA STOCKROSOR" löd domen. Stockrosrost är en svamp som finns i jorden och, ofta där malvor växer. Och jodå, jag försökte odla malvor just där några år tidigare, men de gulnade och vissnade snabbt -rost. Men åh, vad trist! Inte kunna ha stockrosor som är så fina? Nu när jag gjort mig besväret att stjäla fröer utanför Törngrens krukmakeri, så dem, se bladrosetterna komma år ett för att slutligen få njuta av blomningen år två. Någonting måste man väl ändå kunna göra? Jag fortsatte googla. En del rekommenderade att vattna med avkok från åkerfräken. Åkerfräken är kiselrikt och kiseln skulle tydligen göra att svampen inte trivs. Förändra miljön för att ohyra inte ska trivas är ett bekämpningssätt jag gillar. Dock hade jag inte tillgång till åkerfräken just då, men väl en hel kartong kiselkapslar. Så tidig vår delade jag alla kapslarna och blandade pulvret i jorden där stockrosorna växer. Redan första året märktes skillnad, angreppet var mindre, och efter 4-5 års envist tillskott av kisel (först i år med avkok från åkerfräken då det växer där jag brukar promenera med hunden) så är rosten helt borta. Det finns alltså hopp, även för rostangripna stockrosor. Jag kanske ska försöka med de där malvorna igen? Det är en favoritblomma, precis som stockrosorna.

Delphinium 2

Här är de, riddarsporrarna. Även de inköpta som en påse frön i en pryttelaffär på Östermalm. Jag bredsådde i en godisburk och de grodde och växte så snällt så. Nu har de blommat i sommarplanteringen i mormors gamla badkar i flera veckor. Jag har fröer kvar, så det blir garanterat nya nästa sommar.

Årets luktärter

Jag missade att köpa luktärter när jag beställde övriga fröer. Ingen sådd i februari som brukligt är alltså. Helgen före påsk var bästisen och jag på tjejhelg i Stockholm. Vi firade att vi blivit tanter. En väldigt trevlig helg med musikalbesök (Jesus Christ Superstar. Jag är fortfarande kär i Judas.), middag med goda vänner, fika med andra vänner och shopping i strosande tempo. En av butikerna som besöktes låg om hörnet där vi bodde, en pryttelaffär modell lyxigare i Östermalm. Det var där jag hittade fröpåsar från en liten engelsk fröfirma jag glömt namnet på. Charmigt tilltalande yttre och jag föll. En påse luktärter och en påse rosa riddarsporrar. Jag sådde omgående och till min förvåning blommade luktärterna redan till midsommar. Nu är de minst sagt praktfulla och doften är starkt söt. Precis som man vill ha dem.

Delphinium

Jaja, jag vet att den är giftig, men jag har varken barn eller djur som tuggar i sig sådant som är oätligt och den är ju så vacker! Uppdriven från frö inhandlade när jag var i Stockholm i påskas. Nu äntligen börjar de slå ut. Små, fyllda, rosa blommor. Ursöta!

Nu är det vår

Jag och min krukmakare ägnar lördagsförmiddagen åt att tillverka såkrukor av tidingspapper. Årets fröer landade i brevlådan förra veckan och det är tänkt att de ska i jorden senast imorgon. Jag har dragit ner odlandet lite. Eller ganska mycket och har begränsat mig till fyra fröpåsar. Tomater, två sorter, en gammal trotjänare -Tiny Tim, och en nyhet -Chilega, som utlovas vara den sötaste och godaste tomat Runåbergs smakat. Ytterligare två bekantingar från förra året får förnyat förtroende. Rondini och gurkan Diva. Den fina ställningen av armerinsjärn står kvar i en av odlingslådorna och självklart måste den användas. Faktum är att jag hittade klätterjordgubbar (!!!) i ett reklamblad som kom med en tidning också. Färdiga småplantor. Jag är väldigt sugen på att förnya jordgubbsodlingen med dem, så det kan bli en klätterställning till framåt utesäsongen. Men först ska myrorna som intagit jordgubbsodlingen bekämpas.

Fröerna har ännu inte kommit i jord, men ute i växthuset gror det faktiskt sedan några veckor. Förra påskens tet-a-teter blev aldrig planterade i höstas så jag satte dem i en murhink med hål borrade i botten och nu börjar små, gröna skott titta upp. De hinner förmodligen inte blomma till påsk, men lite senare kommer de att pryda min trädgård.

Snygga tunnor

Jag har haft en tunna där jag samlar regnvatten i flera år. Väldigt praktiskt. Det går snabbt att fylla vattenkannan och vattna blommorna, regnvatten ska (tydligen) vara det allra bästa att vattna med och man kan dessutom lätt få till gödselvatten. Man lägger bara i ett gäng nässlor och låter dem dra, så är det klart. Förutom att gödsla sägs nässlorna även ge lite motståndskraft mot diverse otyg som vill förstöra mina odlingar. Enda smolken i glädjetunnan har varit att den är av klarblå plast. Funktionell men långt ifrån snygg. Sedan den dag den placerades mot förrådsväggen, nedanför stupkedjan (jodå, det är en kedja som hänger ner från hängrännan, en annan smart och snygg lösning) så har jag önskat mig en riktigt snygg en i ek. För några veckor sedan går en bekant och vän på FB ut med en förfrågan om någon mer är intresserad av tunnor. Hon ska köpa och kan tänka sig att ta med fler, när hon ändå är och hämtar. Första försöket gick dock i stöpet. Tunnorna såldes till någon annan. Men nu är det på G igen och jag har beställt 3 stycken. Två till mig och en till mamma. De är lite mer frostkänsliga än tunnorna i plast, så jag lär vänta fram till våren innan jag tar dem i bruk, men det kommer att bli en fröjd att vattna då. Längtar redan faktiskt. Och inser att jag måste införskaffa en riktigt snygg och matchande vattenkanna.

Rondinipremiär

Äntligen är de färdiga. Äntligen får jag äta ugnsbakad rondini igen. Det finns ett helt gäng klara ute på armeringsnätsställningen i landet och många blommor, så jag hoppas kunna skörda långt fram i höst. För att få dem sådär krämigt goda prickar man och sätter in dem i ugnen på ca 175 grader ungefär så länge som det tar att gå långa rundan med Rufus och samtidigt plocka 0,5 l björnbär. Björnbären ligger förresten på styckfrysningsbrickan i frysen nu.

Hur lång tid långa rundan tar? Normalt 40 minuter. Med björnbärsplockning bortåt en timma.