fredag 25 januari 2013

Äntligen!

En del projekt tar längre tid än andra. Att få elda i kaminen i vardagsrummet är ett av de mest utdragna. Det började med att jag besviket konstaterade att det som liknade en öppen spis bara var för syns skull och så igenmurad en spis kan bli. Jag placerade stora blockljus där och drömde om den kakelugn som en gång stått på samma plats. Några år gick och jag bestämde mig för att byta ut den söta, antika kaminen som stod vid husets andra murstock mot en mer effektiv dito. När sotaren var och provtryckte nya kaminen frågade han vad jag skulle göra med den gamla och sa sedan: -men skulle inte den passa perfekt här? Jo, den var som gjord för utrymmet.

Så jag lät glidgjuta murstocken, renovera kaminen och installera den. Men det var vår och det blev sommar och behovet att elda var inte så stort. Livet kom emellan, och först 1,5 år senare tog jag mig i kragen och bokade in sotaren för provtryckning. Det gick inte bra. Murstocken läckte som ett såll. Fast man har 10 års garanti på en glidgjutning så det skulle inte vara några problem. Jag ringde företaget som gjort det. Och ringde. Och ringde. Och ringde. De lovade varje gång att ringa tillbaka men det hände inte. Då är det bra att ha en driftig mamma. I höstas tog hon tag i saken och kontaktade dem. Jag vet inte vad hon sa, eller hur hon sa det, men det gav resultat. Ny glidgjutning och idag provtrycktes och godkändes murstocken. Jag skulle tro att det är ca ett halvt sekel sedan det senast kom rök ur den skorstenen. Mysfaktorn har stigit markant i mitt lilla hus.

onsdag 23 januari 2013

Fastrarnas mandeltårta

Har jag nämnt att min Mormor och Morfar en gång hade kafé? Förmodligen så ofta så det blivit tjatigt. Har jag berättat att kaféet från början var min Mormors fastrars då? Kanske inte riktigt lika många gånger. Det var från fastrarna kaféet fick sitt namn -Östmans kafé. På det kaféet kunde man köpa fastrarnas egen mandeltårta. Kaféet stängdes på 60-talet, men mandeltårtan har hängt med och serverats vid otaliga familjehögtider. Den är enkel och går att variera i oändlighet. Mandelbotten garneras med grädde och säsongens frukter. På sommaren jordgubbar, på vintern t.ex. kiwi, vindruvor eller clementinklyftor. Morfar säger visserligen att trots att han alltid använt fastrarnas recept (fastrarna hette egentligen Jenny och Ester) så blev tårtan aldrig som fastrarnas. Deras var mer kompakt och torrare. Jag tror jag föredrar Morfars något mindre kompakta och saftiga variant.

Själv har jag bakat den då och då, men det var många år sedan den fick äran att bli födelsedagstårta. Så det var dags. Min vana trogen var jag tvungen att förnya lite. Men bara lite. Istället för snyggt spritsad grädde och färsk frukt ovanpå lade jag ihop det. Får jag presentera:

Karolinas födelsedagstårta 2013
Fastrarnas mandeltårta med lingongrädde och riven vit choklad.

Mandelbotten
200 g mandel
6 äggvitor
3,75 dl socker
2 droppar ättika
1 msk potatismjöl

Garnering
4 dl vispgrädde
200 g frysta lingon
1 dl florsocker
25 g vit choklad

Skålla och skala mandeln. Låt den torka några timmar. Hacka mandeln fint och blanda i potatismjölet. Vispa äggvitorna och en dl av sockret. När äggvitorna börjar bli till ett vitt och fluffigt skum, tillsätt 2 droppar ättika och resten av sockret, lite i taget, tills sockret löst sig helt och marängen är fast och blank. Ett tips för att få till en riktigt bra maräng är att vispa i en väl diskad, rostfri bunke. Fett fastnar i plast och fett gör att äggvitorna blir svårare att vispa. Vänd ner den hackade mandeln. Häll över i en bakpappersklädd form (eller en silikonform, då behövs inte något bakpapper) och grädda i 175 grader i en timma. Låt tårtbotten svalna innan den tas ut ur formen.

Låt lingonen tina och blanda med florsockret. Riv chokladen grovt. Vispa grädden hårt och blanda i lingonen. Bred över tårtbotten. Toppa med den rivna chokladen.

tisdag 22 januari 2013

Aldrig mer frusna fötter

Som frekvent stall- och ridhusbesökare går jag ofta omkring med frusna fötter. Mardrömmen är ett dagslångt domaruppdrag en av årets kallaste vinterdagar. Att döma är ingen mardröm, men kylan som förvandlar mig till is inifrån och ut är det. Förra året var jag med om att det ångande varma kaffet jag fått på morgonen hade frusit till is när jag var färdig. Fötter och händer hade intagit ungefär samma tillstånd. Det tar evigheter att tina. Varm dusch och raggsockar hjälper inte. För några veckor sedan tröttnade jag. Aldrig mer att jag ska känna det som om tårna ligger som 10 små nypotatisar i skorna. Efter en del googlande hittade jag dessa från kanadensiska Sorel. De ska hålla fötterna varma ner till -30 grader C. Dyra som skam men jag beställde och tipsade sedan nära och kära om att det jag önskade mig i födelsedagspresent redan var på väg. Idag hämtade jag paketet och i eftermiddag ska de testas. Första provningen gick bra. De känns väldigt sköna. En bonus är att jag även tycker de är snygga. Undrar om de kan dras av på deklarationen som omkostnader?

söndag 13 januari 2013

Min nya glassfavorit


Jag har en ny craving. En ny glassfavorit från mitt lokala glassföretag, SIAglass. Senast var det den gamla godingen Berteglass Äppelpaj som hade nypremiär. Den är fortfarande smaskig men har tappat förstaplatsen till en annan äppelglass. Med den lilla skillnaden är att det inte är någon glass utan sorbet. Sorbet Äppelcider. Kiviks musteri och SIA har lyckats få sorbeten att verkligen smaka äppelcider -vuxensorten. Vansinnigt läskande och god med smak av syrliga, svenska äpplen. Men jag har ett problem med den. Jag kan inte för mitt liv komma på vad man kan kombinera sorbeten med. Den fungerar utmärkt som solitär, men som dessert känns den lite lite ...arbetad. Så tips på lämpliga kombinationer mottages tacksamt. Och om du inte har testat ännu: Gör det!

P.S. Bilden visar det enda recept jag hittat. Sorbet Äppelcider som drink tillsammans med äppelcider. Och att äppelcider fungerar med äppelcider är väl inte direkt raketforskning. Jag söker något mer raffinerat än så.

20130115: Jag har några idéer nu.
1. Fruktsallad, gärna med mer exotiska frukter
2. Bakelse på knäckflarn med mousse av något slag, kanske vanilj, toppat med äppelgodis

söndag 6 januari 2013

Gottgottigottgott

Det är bara att erkänna. Efter att jag blev hundägare för ett drygt år sedan har jag inte lagat så mycket mat. Framförallt har jag inte testat nya recept, nya rätter. Dock har kontot för en vara från matbutiken ökat tusenfalt. Blodpudding. För att det är billigt? Nej. För att det är gott? Nej (även om jag verkligen tycker det är gott). För att det är snabbt att tillaga? Nej. Det är för att hunden älskar det. Jag gör som många andra hundägare -eget hundgodis. Ett av min håriga vän mycket uppskattat sådant och så enkelt så alla kan göra det. Vill du fjäska för din svansviftare, testa detta. Har du en som inte tål gluten (ganska vanligt hos hundar) så finns även glutenfri variant att köpa i butikerna

Hundgodis
1 förpackning blodpudding

Sätt ugnen på 100 grader C. Skär blodpuddingen i lagom stora tärningar. Lagom är det du och din hund tycker är lagom. Pyttesmå för pytteliten hund, något större för mellanstor hund och ännu något större för jättestor hund. Ett tips är dock att skära dem ganska små för då kan man ge fler. Klä en plåt eller ugnssäker form med bakplåtspapper. Sprid ut blodpuddingstärningarna. Torka med ugnsluckan på glänt i ca 1 timma. Då är tärningarna torra utanpå och fortfarande lite mjuka inuti. Förvara gärna i kylskåp så håller de längre. Det går även bra att frysa in dem.


tisdag 1 januari 2013

All lycka under 2013

Gott Nytt År! Som vanligt firades gamla året av och nya in med mängder av fyrverkerier. Här började det smälla den 28 och fortfarande hörs enstaka knallar. Jag förstår inte vitsen med det. Visst, ljuseffekterna är häftiga, men ack så flyktiga. Hur kan någon alls tycka det är valuta för alla pengar det kostar? Dessutom, har man tillbringat nyår tillsammans med några rädda husdjur, försvinner charmen med smällandet med ljusets hastighet. Min vovve vägrade kissa från kl. 16 igår. Han kröp skräckslagen och skakande in under brorsans julgran och rörde inte en fena från kl. 21 tills jag drog fram honom för att åka hem en stund efter tolvslaget. Först kl. 01.00, efter två varv i trädgården, fick jag övertygat honom om att det var dags att lyfta på benet och vrida på kranen. När han äntligen gjort det sprang vi hem och han studsade upp på trappan. Kunde inte komma in fort nog. Och då är min hund ändå förhållandevis oberörd jämfört med många andra. När jag ser honom gör det ont i hjärtat, inte så mycket för hans skull som för alla vilda djur, alla hemlösa katter, alla hästar, kor och andra djur som inte förstår varför kaoset brutit ut. Spontant vill jag förbjuda alla fyrverkerier men det är nog väl hårt. Vad sägs om krav på tillstånd för ALLA raketer? Tillstånd som delas ut ytterst restriktivt och i realiteten bara till offentliga myndigheter som kommun och stat? Jag hoppas det blir verklighet en dag, om inte för djuren så för alla de kostnader denna legala pyromani orsakar samhället årligen.

Efter detta brandtal önskar jag alla ett lyckligt nytt år!