Rymningssäkrat!

Han rymmer, Rufus, Inte sådär så han sätter iväg i hundranittio, nej, han lufsar. Går i sin egen värld, undersöker en sak här, luktar på en sak där och helt plötsligt är han långt borta från där han började och borde vara -i trädgården hos matte. Så jag beslutade mig för att rymningssäkra trädgården. Stängsla in den alltså. Helst så det inte syns utan smälter in i häckarna som omgärdar stora delar av trädgården. Eftersom armeringsnät är min standardlösning på de flesta trädgårdsproblem tänkte jag använda mig av det här med. Men väl på byggmarknaden inträffade det som nästan alltid händer mig. Jag kommer hem med något helt annat än jag tänkt. I det här fallet ett 60 cm högt "trädgårdsnät" med tillhörande stödpinnar. Hemma igen skred jag till verket och en timma senare var inhängnaden ett faktum. Till Smillas förvåning som drog rakt in i nätet på väg från grannens tomt in på sin egen. Stackaren!
Nästa steg i processen var att testa. Funktionstesta. Säkerhetstesta. Till självklar testare utsågs Rufus (jo, det är bakdelen och ja, han har en väldigt kort svans och liknar mest ett får bakifrån). Han smög först omkring och verkade undra när det skulle ta stopp. Efter 10 minuter insåg han hur det låg till. Han var lös! Jösses vilken fart han fick! Stor lycka. Smilla var också med och hon är ju en trevlig katt så henne kan man leka med, verkade Rufus tänka. Smilla for upp i äppelträdet. Rufus tittade förvånat efter henne. Men hon var snart nere igen. "Nu leker vi tjuv och polis" sa Rufus. "Du är tjuv, Smilla." Smilla gjorde som en sann tjuv, tog ett vigt språng över det nya stängslet och var borta. Rufus gnällde. "Varför stack du nu när vi började få så roligt?" Men han övergick snart till att roa sig på egen hand. Stängslet fick godkänt och matte ägnade en stund åt att våra trädgården.När vi kom in var vi trötta båda två. Mest Rufus. Han slocknade på köksgolvet. Nöjd.