Förförd av solen

Solen lockade till odlingssysslor idag. Samtidigt är det nu jag allvarligt börjar ifrågasätta mig själv. Det där odlingintresset, är inte det farligt nära galenskap? Gränsen är i vilket fall hårfin. Sådderna har grott och börjar ta plats. Behöver ljus. Mängder med ljus. Jag inser att mitt hus har för få fönster och för smala fönsterbrädor. Tur att växthuset finns. Efter att ha flyttat de gurk- och tomatplantor som tittat upp till köksfönstret tänkte jag ta ut luktärterna till växthuset. Det är perfekt för dem där, ljust och svalt. Då växer de långsamt och blir knubbiga och täta, precis som man vill ha dem.

Växthuset har varit vinterförvaring för pelargoner och andra frostkänsliga växter. Tyvärr missade jag att stänga dörren ordentligt en kall dag i december och jag trodde det mesta hade döden dött. Jag fick tidigt en glad överraskning. Två av tre hängpelargoner levde. En av de direktimporterade från Kroatien och den jag köpte på rea förra sommaren. Reapelargonen har faktiskt ägnat hela vintern åt att blomma och har mängder med knoppar nu med. Idag insåg jag att citronträdet, rosenknoppspelargonerna, rosmarinen, en fransk dragon (se den grågröna knoppen i mitten av bilden längst ner till höger) och framförallt den vita hortensian har överlevt. Glädje! Jag städade undan och slängde ut allt visset, sopade bänkar och golv och ordnade plats för luktärterna och så småningom andra plantor. Nu är där fint och inbjudande. Perfekta platsen för eftermiddagsfika.