lördag 15 mars 2014

Nästan magiskt

För några veckor sedan städade jag i en låda i köket. Jag hittade en svart bygel som uppenbart skulle skruvas upp på väggen. Praktiskt, tänkte jag. Jag har länge tänkt skruva upp något som jag kan hänga diskborste och disktrasa på, eftersom det alltid ligger och skräpar på min alldeles för trånga diskbänk. En vecka senare bläddrade jag runt på IKEAs hemsida. Jag letade smart förvaring för vår sadelkammare (det kommer inlägg om den så småningom. Just nu är där mest oinrett och rörigt) och trillade över en bild på mitt diskställ. Skillnaden mellan det på bilden och och mitt var att det var upphängt på väggen. Med hjälp av bygeln jag hittat. Snabbt ut i köket, mäta och måtta lite och jo, det fungerade. Tio minuters arbete och diskstället hängde på väggen. Förändringen var nästan magisk. Äntligen lite utrymme. Äntligen slipper jag snubbla in i disken när jag öppnar dörren från farstun in i köket. Eftersom bygeln till slut nyttjats till det den var meningen var jag på IKEA förra veckan och kompletterade med den här, den här och de här. Bild kommer när allt är uppskruvat och klart.

onsdag 12 mars 2014

Vårfint på min trapp

I helgen fick min trädgård nya kläder. Iallafall den del som ligger närmast huset. Granriset åkte allt världens väg och de små penséerna tog plats. Grannen Åsa var också ute i sin trädgård. Det är lustigt, vi ses bara på sommarhalvåret. På vintern går vi i ide. Åsa hade klippt ner sin trollhassel ormhassel och jag fick en gren. En med hängen. En sådan där som man nästan kan döda för. Eller betala mycket pengar. Gör sig perfekt i gjutgärnsurnan på trappen. Jag blir så glad varje gång jag kommer hem och ser mitt arrangemang.

fredag 7 mars 2014

Jag ekofastar

Det är fastetider och för fjärde året i rad fastar jag. Från Askonsdagen till Påskafton äter jag inte kött och inte sött. För miljöns skull. Svenska kyrkan uppmärksammar också miljön och vikten av ett hållbart samhälle varje år under fastan. I år går kampanjen ut på att sluta slänga. Visste du att vi slänger 670 000 ton livsmedel i Sverige varje år? Bara hushållen, alltså den del av maten som är såld, inte det som slängs av butikerna. Det är 72 kg/person och motsvarar 3 % av de totala utsläppen av  växthusgaser. Jag har gått med. Gör du det också. Svenska kyrkan är en modern kyrka och har lagt ut fasteutmaningen som ett evenemang på Facebook. Så förutom att undvika kött och sött har jag i år lovat att inte slänga något ätbart jag köper under den här tiden och alltid välja det mest hållbara alternativet i butiken. Det kan vara ekologiskt, men det kan också vara rättvisemärkt eller lokalproducerat. Förresten blir just det med "mest hållbara alternativet" krångligt ibland. Framför honungen t.ex. Där står svensk honung som inte är ekologisk. Där står ekologisk honung producerad utanför EU och där står fairtrade-honung, även den producerad utanför EU. Vad är bäst? Förmodligen att åka till den lokala honungsproducenten, men de har väl bara hård honung och inte flytande som jag vill ha?


söndag 9 februari 2014

Lågintensiv odling i år

Bilden är lånad från bloggen "Pyttiminpanna"
I vanliga fall brukar mitt hem vara rena fabriken vid den här tiden på året. Massor av tidningspapper, pappkassar fulla av nytillverkade såkrukor. Krukmakaren går varm. Inte i år. Det som för 10 år sedan känder som eoner av tid är dags. Det lilla huset på Bräckevägen ska målas om. Senast var det minst sagt ett drygt jobb där huset först skulle skrapas rent på den plastfärg det var täckt med. Tog 2 år innan allt var målat. Nu lär det bli något lättare, tack och lov! Bara ett lager färg och samma kulörer som tidigare. Men ändå. Jag vet vad jag ska pyssla med i sommar och tiden för trädgård och odling blir därför ytterst begränsad. Jag ska så en del av de fröer jag köpte på Chelsea Flower Show förra året, några färgglada bönor och en väldigt vacker luktärt, förodla lite sallader, men förutom det blir det köpta plantor. Då kanske jag hinner med att måla om uthusen och staketen med? Med den vackra, ljusröda slamfärgen från Gysinge, Den som inte går att få tag på någon annanstans. När jag ändå beställer linoljefärg kan jag lika gärna köra på med slamfärg med, fraktkostnaden lär bli densamma.

söndag 2 februari 2014

Bregottfabrik hemma

Igår var jag ute nästan hela dagen. I stallet, på hundpromenad, i stallet igen. När jag kom hem på eftermiddagen bestämde jag mig för att det var en varmchokladdag. Till chokladen åt jag ostfrallor. Frallorna var självklart av den kalljästa sorten och mellan bröd och ost hade jag alldeles nygjort, bredbart smör. Jag vet att mamma brukade göra sådant smör när vi var små. Det finns en episod när mamma väntade min äldsta bror och bara sov hela tiden. Jag var fyra år och hungrig. Eftersom jag alltid varit ganska handlingskraftig så bestämde jag mig för att göra mig en smörgås. I skafferiet, högre upp än jag egentligen nådde, stod en skål full med smör. I mina försök att få ner den välte den och allt smöret hamnade på golvet. När mamma kom in i köket försökte jag förtvivlat städa upp röran.

Anledningen till att jag gjorde eget smör nu var ett inlägg med en länk på Facebook. En länk till recept på hemmagjort smör. Jag tror inte det blir billigare att göra smöret själv. Inte mycket billigare iallafall. Men jag vet exakt vad som finns i det och det blir väldigt gott. Man kan dessutom frysa in det i mindre mängder så risken för svinn elimineras. Ja just det, frys in det i förpackningar med ojämn yta så får man ett fint mönster i smöret med. Jag fick möjlighet att använda den lilla smörskålen från servisen Old Höganäs som jag ärvt av farfar på rätt sätt.Fördelar så goda som några.

Bredbart smör (2,5-3 dl)
250 g (ekologiskt) smör
3,5 msk vatten
3,5 msk (ekologisk) rapsolja
flingsalt

Låt smöret bli rumsvarmt. Vispa det sedan vitt och fluffigt. Tillsätt vatten medan smöret vispas och sedan rapsoljan. Antingen har man i flingsaltet nu och smakar av så det blir lagom, eller smälter man saltet i vattnet. Jag valde det första alternativet och pimpade det färdiga smöret med flingsalt med.

söndag 19 januari 2014

Födelsedagstårtan


Vän av ordning undrar kanske vart födelsedagstårtan tog vägen igår? Lugn, den var med. En gammal favorit som jag inte bakat på väldigt länge. Faktiskt var det så länge sedan så den aldrig tagit plats i bloggen. Daimtårta. Botten av hasselnötsmaräng med ett lager parfait på toppen. Förutom att tårtan är god är det väldigt praktiskt att kunna frysa in det som blir över och ta fram vid ett senare tillfälle.

Daimtårta 8-12 bitar
hasselnötsmaräng
3 äggvitor
2 dl socker
100 g hasselnötter

parfait
3 äggulor
1 dl socker
3 dl vispgrädde
2 dubbel-Daim

Vispa äggvitorna till ett hårt skum. Tillsätt någon matsked av sockret från början och häll sedan i lite socker i taget under tiden som äggvitorna vispas så blir marängen seg och blank. Använd helst en rostfri och väl diskad skål. Fettrester i vispskålen gör att äggvitorna inte går att få till ett hårt skum. Hacka hasselnötterna grovt och blanda i marängsmeten. Häll i form med löstagbar kant. Jag brukar klä botten med bakplåtspapper (klipper ut en cirkel). Grädda mitt i ugnen, 180 grader C i 30 minuter. När marängen svalnat, lossa sidorna från formen, ta av bakformens kant, vänd upp och ned med hjälp av en tallrik och ta av bakplåtspappret. Gör om samma manöver baklänges så marängen åter hamnar i bakformen.

Rör ihop äggulor och socker. Vispa grädden hårt. Hacka daimen (Jag brukar knäcka/dela den medan den fortfarande är kvar i förpackningen). Vänd i äggulor/socker i grädden och blanda i den hackade daimen. Fördela parfaitsmeten jämnt över marängbotten och ställ in i frysen att stelna. Ta fram tårtan 10-15 minuter före servering. Den är väldigt lätt att lossa från formens botten och flytta över till ett tårtfat.

fredag 17 januari 2014

Säsongens mat


Igår gjorde jag något som skulle få vilken stjärnkock som helst grön av avund. När jag tittar ut och ser snön virvla omkring idag inser jag att det var i grevens tid. Jag körde grepen i jorden och grävde upp ett drygt kilogram jordärtsskockor. Det är något med jordärtsskockor som gör mig nästan tårögd. Inte för att det är det godaste jag vet, även om det är gott. Det är snarare tanken på hur fantastisk naturen är, som gör mig rörd. Att den låter mig få ta del av dessa livskraftiga knölar nästan året runt med minimal arbetsinsats. För mig är det en bonus att kunna skörda i mitten av januari, men tänk vad värdefullt det var på den tiden det inte gick att köpa färsk frukt och grönt året runt i vilken kvartersbutik som helst. Imorgon blir knölarna soppa som kommer att serveras med korvchips, kalljäst bröd och vin i glasen.