Samtidigt som jag planerar för det där julbordet (Mmmmm...) så fortsätter trädgården blomma. Varje morgon när jag tar cykeln för att ge mig iväg till jobbet hälsas jag av de båda prästkragarna som bestämt sig för att trotsa naturen och blomma om. De har genomlidit några hårda frostnätter och dagarna är inte mycket ljusare eller varmare, men de är tuffa små krabater. Ger sig inte i första taget. Jag tycker nästan synd om dem. Så dumt att välja att vara prästkrage nu och inte när de ska blomma, strax före midsommar.
Ur led är tiden eller så är det den nya tiden! :)
SvaraRaderaFörra helgen när vi var på landet, blommade det för fullt i utekrukan.
Man har iallafall fått valuta för pengarna man spenderade på sommarblommor. :)
SvaraRadera