Att flytta växter

Mitt trädgårdsintresse var länge noll och ingenting. Det väcktes först när jag blev med hus och därmed även med tillhörande, vildvuxen trädgård. Jag älskar att inreda. Vem jag än kommer hem till så målar, tapetserar och möblerar jag om (i huvudet, säger sällan något). Efter en tid med trädgård insåg jag att även den går att inreda. I oändlighet. Det har nog bidragit till min lätt osentimentala inställning till växter. Jag testar det jag gillar, trivs det så trivs det, annars testar jag något annat. Det har dels lett till att min trädgård är full av ett fåtal favoriter, dels flyttar jag växter ofta. Och jag bryr mig inte ett dugg om vad experterna säger om huruvida det går eller inte, eller om det ska göras på höst eller vår. Jag flyttar helt enkelt. Oftast med alldeles utmärkt resultat.

För några veckor sedan delade och flyttade jag t.ex. en daglilja. Den borde inte flyttas nu eftersom den blommar tidigt. Fast jag förstår inte varför för alla plantorna är idag smockfulla av blomstänglar och knoppar.

Pioner är ett annat flytt-no-no. Många säger att de inte ska flyttas alls och om man trots allt flyttar dem så lär de inte blomma på flera år. Alla mina pioner utom en har flyttats minst en gång. Dessutom har de alltid flyttats i april-maj. Helt fel eftersom de blommar i juni. Antingen har jag haft tur
eller är det inte pioner så truliga som det sägs för här har de blommat samma säsong som de flyttats. Fast när det gäller pioner finns en viktig detalj. De vill stå grunt. Det är därför de ibland inte blommar på flera år. De kämpar istället för att ta sig upp ur hålet de hamnat i. Och det är nog anledningen till att jag lyckats. Lättja. Jag orkar inte gräva ett jättedjupt hål.

Jag är noga med en sak till när jag flyttar växter. Vattningen. Jag gräver hålet där de ska stå. Vattnar ordentligt i hålet så det blir riktigt geggigt. Planterar och vattnar igen. Sedan vattnar jag ordentligt ytterligare några dagar, lite beroende på vädret. Efter det får växterna klara sig själva. Det gör de nästan alltid.